youneedahero

Idag satt jag och Emma i vanlig ordning på Rådhustrappan och spanade. Vi har följt ombyggnationen utav Stortorget under flera månader medan vi suttit där och druckit kaffe. Vi har ganska bra koll på stenläggarna som jobbar där. Idag satt dom en stund i en skåpbil på deras lunchrast som är mellan 13:00 och 13:30. Efter ett tag kommer en utav dom ut och går fram till oss:

- Ursäkta, min kompis i vit tshirt vill veta vad du heter?

Jag reagerar inte för jag är helt övertygad om att han pratar med Emma. Så han upprepar det igen. Då förstår jag att han menar mig. Jag svarar snällt Michaela.

Sen går han tillbaka och sätter sig i bilen.

Det var liiite jobbigt för killen med vit tshirt att komma ut sen och jobba framför oss. Men han satt mest med ryggen mot oss och vågade inte se åt vårat håll.

Jag och Emma smälte. Sen när efter högstadiet ber någon ens kompis att gå fram och fråga vad en tjej heter?

Det var så himla gulligt!

Det gjorde min dag ;)

En till grej gjorde min dag. När jag kom till Köping stannade jag för att köpa snus till Samuel och jag får visa leg!!! Jag har gråtit inombords dom två senaste gångerna på Systembolaget när jag INTE fått visa leg.

I Köping går jag som 17 år.

Jag älskar Köping!

Nu kommer snart Samuel hem. Ja jag har egen nyckel och får enligt Samuel springa in och ut så mycket jag vill här.

Det var alltför många dagar sen vi sågs. Jag längtar :)