Kroppskomplex
Första gången jag såg dig, då utstrålade du den härligaste personlighet jag hade träffat på bra läng. Då tänkte jag shit vilken grym tjej! Så söt och go!
Idag blir jag så glad när jag ser dig och tänker, vilken tur jag har som hittat en sån underbar vän!
Jag tycker du är vacker! Men du har rätt i att du måste tycka det själv, för annars betyder det ingenting när du hör andra säga att du är fin, för du tror inte på orden.
En tröst är att alla har någonting som inte är precis som man vill.
De är charmen med människor att alla är så olika.
Jag förstår din känsla, en hel del. Självklart kan jag ju inte veta exakt hur just du känner, men jag har varit där många gånger. När man undviker speglar för att man tycker man är ful och hur blev det så?
När jag var yngre kunde jag till och med slå till mig själv, i ansiktet, för jag var så arg för att jag tyckte jag var så ful. Hemskt men så var det.
Jag har andra problem med kläder. Jag har mina bröst. Lyxproblem kan endel tycka, men för mig är det svårt att köpa tröjor. Får ofta gå upp i storlek och då tycker jag att jag ser pluffsig ut. Och då blir man ledsen. Då är det inte så kul med kläder längre.
Det jag vill säga är att du är otroligt fin, det tycker jag verkligen. Jobba med dig själv så ser du det snart också<3
Du är fin som du är <3
kram från mamma.du är hur fin som helst
Kommer du ihåg vad jag sade till dig när vi precis hade lärt känna varandra? Om jeansen och din rumpa? Tänk på det fina du <3
