youneedahero

Jag är inte ledsen, egentligen men nu råkade jag bli det ändå.

Jag skulle inte gått och lagt mig en stund.

Jag har gått upp halv fyra eller halv fem hela veckan, jag har mens, jag är spänd som en fiolsträng i hela kroppen och jag blir frustrerad över tomheten som finns så ofta i huvudet på mig.



Det har varit två bra dagar på jobbet. Jag ska minnas dom.


Rent spontant så vill jag lägga mig under täcket och inte komma fram förrän om några dagar.
Men så fungerar ju inte livet.


Ord som kanske ingen annan skulle reagera på, fastnar inom mig som en kardborre och stör mig. Det kliar och sticks och mer fastnar i kardborren ju mer jag försöker ta bort den.



Jag skulle vilja stoppa i mig skumtomtarna som jag har, eller chokladen som jag har, med inbillning av att det skulle kännas lite bättre då. Vilket inte är sant.
Men nej, inget medvetet socker kommer in i kakgluggen.


Och varför ska jag samla på mig vätska för när jag har mens? Och varför kom min mens flera dagar för tidigt?
Jag läste en undersökning för några år sen om att det bara är inbillning att man samlar på sig vätska och känner sig uppsvullen när man har mens.
Är det då inbillning att byxor som inte annars lämnar röda märken på magen gör det vid mens?
Är det då inbillning att det blir märken efter strumpresåren på vaderna vid mens?
Och varför behöver jag springa på toa dag 1 efter sista mensdagen och pissa mig smal pga vätska som vill ut?



Samuel spelar innebandy på fredagar. Jag har inte träffat honom idag. Det gör fysiskt ont i själen att inte ha gjort det. Jag behöver hans trygga famn nu, att han frågar vad det är som är så besvärligt, klappar mig på huvudet och sen är det bra.


Och nej, PMS har man innan mens, så det är inte det jag lider av. Jag lider av den allvarliga åkomman sinnesstämningsbyte vid powernap.