youneedahero

Blä ibland så tappar jag självförtroendet helt.
Då känner jag att mycket av det jag gör/planerar inte är tillräckligt bra.
Och så tror jag att andra jämför mig med andra fast det mest är jag som jämför mig med andra.

Det är så svårt det där... Jag försöker iallafall alltid att göra det som jag tycker känns bäst.

Och så är det jobbigt med all jämförelser med andra familjer, hur dom gör och hur dom ska göra. Goda råd som jag bara inte orkar ta till mig utav för att jag vet att det bästa är att göra det som känns bäst för sig själv.
Ingen är den andra lik. Ingen graviditet är den andra lik, ingen tid efteråt är den andra lik osv.
Jag kan känna en enorm press att vara bra. Jag vill duga till.

Jag är glad att min graviditet hittills är väldigt enkel. Jag har inte ont någonstans eller mår på ett sätt som inte känns bra.
Visst, jag kan lättare bli trött, jag får halsbränna ibland men annars mår jag som vanligt.
Nu när jag böjer mig framåt så har magen börjat att ta emot, men det är jag så glad för. Då växer den som den ska. Det trycker på i nedre delen av magen när jag ska knyta skorna så jag ibland blir andfådd. Men det är mysigt. Jag tycker om magen. Jag tycker att den är vacker. Det finns ju någonting så otroligt fint där inne.
Jag eller Samuel smörjer in magen med mandeloljan varje dag. Även om det nu inte kommer att hjälpa mot bristningar så är det ändå skönt att massera in oljan på magen då huden är väldigt öm och vissa dagar så är magen också öm och då är det skönt med beröring.



Jag har otroligt mycket tankar i huvudet kring just familjebildning, men det är säkert väldigt vanligt att ha det.
Alla har så olika förutsättningar och livserfarenheter.
Det blir spännande att se, hur jag och Samuel kommer "driva" vår familj när vi blir en.

Ibland blir jag bara så trött...