youneedahero

Om jag är ute sent på kvällen, sent på natten, när det är mörkt ute, ska jag inte få känna mig trygg då medan jag går gatan fram på väg hem?
Ska jag behöva känna oro över att när som helst kan någon hoppa fram bakom ett träd eller hoppa på mig bakifrån för att slita av mig mina kläder och våldta mig?

Jag surfade in på Aftonbladets hemsida som jag gör varje morgon och möts utav skriveri om att en kvinna blivit våldtagen inatt igen här i Örebro. Polisen misstänker att det är två stycken serievåldtäktsmän som härjar i Örebro.
Det kan alltså vara två stycken sjuka karlar som skrämmer livet ur oss tjejer/kvinnor i den här staden.

Bara tanken på att någonting så hemskt som att bli utsatt för en våldtäkt kan hända mig eller någon som jag känner får mig att må illa. Sex är någonting som man själv väljer när man vill ha, och framför allt med vem man vill ha det.
Sex är ingenting som någon sjuk människa ska tvinga sig till med någon oskyldig.

Jag vill läsa på mer om vad det är för sjuk människa som blir en våldtäktsman. Vad den sjuka människan varit med om tidigare i sitt liv. Det är inte sex en sjuk människa är ute efter. Det är någonting annat han får ut av att ta någonting ifrån en oskyldig som han verkligen inte har rätten till.

Jag hoppas verkligen att polisen kan få fast alla sjuka våldtäktsmän så att en trevlig utekväll kan få bli en trevlig promenad hem. Inte en promenad fylld utav skräck, förnedring, misshandel och men för livet.

Det hjälper inte att hugga k*ken av dessa sjukhuvuden, men några hårda slag mot huvudet borde fungera bättre.


Låt oss känna trygghet i vår egen stad vilken tid på dygnet vi än väljer att befinna oss utomhus!!!

Jag är riktigt nöjd över min semestervecka. Roliga dagar i London och fina dagar i Köping. Det var tur att jag kom hem ifrån London, med tanke på vulkanutbrottet på Island. Vi hade väl fått ta båt hem annars.

Nu är det måååånga veckor till sommarsemestern...Jag måste vänta ända till vecka 32...Men som tur är så har jag många roliga saker att se fram emot innan det, och livet är fullt utav möjligheter bara jag tar dom, eller hur?

Samuel är över till en kompis och hjälper honom med lite saker och jag erbjöd mig att dammsuga medan han är borta. Lätt överstökat i hans lättstädade lägenhet.

Jag känner mig otroligt tacksam över att få må så här bra. Jag njuter varje dag!
Efter regn kommer solsken och allt vad man brukar säga, och det är sant.

Det finns nog ingen tjej i Köping som är lika lycklig som jag är idag!

Ett vårigt London fyllt utav skratt och tankeöverföring. Fula människor, massor utav hundar. Ryssfemmor, Salsakung och William Wallace. Skomodeller och en massa ätbart mest hela tiden. I London går det inte att göra fel. Det står på gatan vilket håll du ska titta åt innan du går över, i tunnelbanan går det inte att åka fel och det är rent. Iallafall på dom mest publika gatorna. London var härligt. Jag kommer definitivt att återvända dit. Snart hoppas jag.

För första gången i mitt liv så får jag uppleva saknad efter någon så det gör fysiskt ont. Jag har ont i magen och mitt hjärta är så sprängfyllt utav kärlek till Samuel så jag går snart under! Det är tur att jag får åka dit imorgon. Med tåg givetvis. Jag utnyttjar mitt privatresekort så mycket jag kan! När jag tittar på bilder så får jag tårar i ögonen. Tårar! Vad i hela friden är det med mig? Är det så här när man är riktigt kär eller vad är det med mig? Jag är så löjlig så att jag nästan skäms!!!

Ikväll vankas Musicquiz på Harrys med fina vänner. Dom gör mig så glad, mina vänner!

Vilken tur jag har, som får vara LYCKLIG! Tack alla underbara människor för det!

Halsböld eller Peritonsillit som det heter på latin är nog det värsta jag varit med om.
Det är en infektion som spridit sig på djupet i slemhinnan bakom halsmandeln.

Tänk er att ena sidan utav halsen är så svullen så att gomseglet är tryckt åt motsatt sida och du har ungefär ett hål ner i halsen som är som en ärta...

På Skärtorsdagen sökte jag akut för akut smärta i vänster sida utav halsen. Jag tänkte direkt att nu har jag fått halsfluss igen och ville få penicillin direkt för att slippa den smärtan för den är hemsk.
Men det var inte halsfluss och läkaren sa åt mig att åka hem, ta Ipren och återkomma om det blir värre.

Eftersom att jag är envis och inte gärna erkänner att jag är sjuk, så tog det ända till Påskafton, tidig kväll, innan jag ringde igen. Det var efter att Samuel tvingat mig att ringa för jag bara blev sämre och sämre. Jag hade legat ner i princip hela dagen och inte orkat sitta upp...Jag tog febern,hade fått feber,  och låg i telefonkö till läkare.
Vid det här laget så kunde jag knappt tala heller så det var svårt för sjuksystern som fick mitt samtal, att förstå vad jag sa...Det lät ungefär som om jag vore hörselskadad ( vilket Samuel senare tyckte var bra för då kunde vi stå på handikapparkering...)
Sjuksystern förstod att det inte var som det skulle som tur var, eftersom jag inte ens kunde svälja mitt eget saliv och inte ens kunde få i mig vatten. Jag satt med en spottkopp hela tiden.
Så jag fick en akut tid till jourmottagningen, ni vet den på Nygatan.
Eftersom att jag knappt kunde gapa heller pga svullnaden så var det jobbigt hos läkaren. Han sa ungefär så här när jag lyckades öppna munnen litegrann: HERREGUUUUUUUUUUUUUUUUD du måste till sjukhus!!!

Samuel hade skojat med mig under dagen att jag säkert fått halsböld, han har nämligen själv haft det och ja, jag såg ut som han gjorde när han hade det.
Eftersom jag förr hade extrem kräkfobi och mina värsta skräckscenarion är just att få halsböld eller att behöva genomlida gastroskopi, så blev jag livrädd när läkaren misstänkte det och skickade en remiss ner till akuten...

Som tur var så hade jag Samuel med mig som var världens bästa stöd när jag skulle ner till akuten. Jag var totalt livrädd. Jag levde ändå på hoppet om att det INTE skulle vara halsböld.

Men tji fick jag. Läkaren på akuten kollade en sekund i halsen på mig och sa att vi måste göra ett ingrepp.
Det var en ambulanssjukvårdare där som frågade mig om jag kunde andas. Jag vet inte om man kanske kan kvävas eller något av halsböld skit samma.
Iallafall:
För att bli av med halsböld så måste man snitta upp den med skalpell, bända upp hålet med en tång och sen får man spotta för glatta livet och försöka att undvika att inte kräkas i princip. Det stank för jävligt.

Men det gick så jäkla bra, jag är stolt över mig själv! Jag behövde inte drogas, jag behövde bara komma ihåg att andas.
Först fick jag bedövningsspray, sen en bedövningsspruta, sen kollade dom med någon annan spruta om det fanns var och sen snittade dom upp det med en skalpell.
Jag tror att jag var så desperat att få bort smärtan så det var därför det gick så bra.
Men tro inte att bedövning hjälper för man känner ändå, men det går jätte snabbt.

Men min halsböld verkar tyvärr inte ge sig. Imorgon ska jag in en fjärde gång för att öppna upp och tömma igen på var :( och kanske få byta antibiotika till någon slags antibiotikas Rolls Royce. Idag tog även läkaren en odling för att se vad det är för bakterie som jag fått egentligen...

Som tur är har jag haft någon som tagit hand om mig dom här dagarna. Någon som gjort att jag inte deppat ihop totalt...tack hjärtat igen för att du finns!