youneedahero

Halsböld eller Peritonsillit som det heter på latin är nog det värsta jag varit med om.
Det är en infektion som spridit sig på djupet i slemhinnan bakom halsmandeln.

Tänk er att ena sidan utav halsen är så svullen så att gomseglet är tryckt åt motsatt sida och du har ungefär ett hål ner i halsen som är som en ärta...

På Skärtorsdagen sökte jag akut för akut smärta i vänster sida utav halsen. Jag tänkte direkt att nu har jag fått halsfluss igen och ville få penicillin direkt för att slippa den smärtan för den är hemsk.
Men det var inte halsfluss och läkaren sa åt mig att åka hem, ta Ipren och återkomma om det blir värre.

Eftersom att jag är envis och inte gärna erkänner att jag är sjuk, så tog det ända till Påskafton, tidig kväll, innan jag ringde igen. Det var efter att Samuel tvingat mig att ringa för jag bara blev sämre och sämre. Jag hade legat ner i princip hela dagen och inte orkat sitta upp...Jag tog febern,hade fått feber,  och låg i telefonkö till läkare.
Vid det här laget så kunde jag knappt tala heller så det var svårt för sjuksystern som fick mitt samtal, att förstå vad jag sa...Det lät ungefär som om jag vore hörselskadad ( vilket Samuel senare tyckte var bra för då kunde vi stå på handikapparkering...)
Sjuksystern förstod att det inte var som det skulle som tur var, eftersom jag inte ens kunde svälja mitt eget saliv och inte ens kunde få i mig vatten. Jag satt med en spottkopp hela tiden.
Så jag fick en akut tid till jourmottagningen, ni vet den på Nygatan.
Eftersom att jag knappt kunde gapa heller pga svullnaden så var det jobbigt hos läkaren. Han sa ungefär så här när jag lyckades öppna munnen litegrann: HERREGUUUUUUUUUUUUUUUUD du måste till sjukhus!!!

Samuel hade skojat med mig under dagen att jag säkert fått halsböld, han har nämligen själv haft det och ja, jag såg ut som han gjorde när han hade det.
Eftersom jag förr hade extrem kräkfobi och mina värsta skräckscenarion är just att få halsböld eller att behöva genomlida gastroskopi, så blev jag livrädd när läkaren misstänkte det och skickade en remiss ner till akuten...

Som tur var så hade jag Samuel med mig som var världens bästa stöd när jag skulle ner till akuten. Jag var totalt livrädd. Jag levde ändå på hoppet om att det INTE skulle vara halsböld.

Men tji fick jag. Läkaren på akuten kollade en sekund i halsen på mig och sa att vi måste göra ett ingrepp.
Det var en ambulanssjukvårdare där som frågade mig om jag kunde andas. Jag vet inte om man kanske kan kvävas eller något av halsböld skit samma.
Iallafall:
För att bli av med halsböld så måste man snitta upp den med skalpell, bända upp hålet med en tång och sen får man spotta för glatta livet och försöka att undvika att inte kräkas i princip. Det stank för jävligt.

Men det gick så jäkla bra, jag är stolt över mig själv! Jag behövde inte drogas, jag behövde bara komma ihåg att andas.
Först fick jag bedövningsspray, sen en bedövningsspruta, sen kollade dom med någon annan spruta om det fanns var och sen snittade dom upp det med en skalpell.
Jag tror att jag var så desperat att få bort smärtan så det var därför det gick så bra.
Men tro inte att bedövning hjälper för man känner ändå, men det går jätte snabbt.

Men min halsböld verkar tyvärr inte ge sig. Imorgon ska jag in en fjärde gång för att öppna upp och tömma igen på var :( och kanske få byta antibiotika till någon slags antibiotikas Rolls Royce. Idag tog även läkaren en odling för att se vad det är för bakterie som jag fått egentligen...

Som tur är har jag haft någon som tagit hand om mig dom här dagarna. Någon som gjort att jag inte deppat ihop totalt...tack hjärtat igen för att du finns!