youneedahero

Idag är det 4 år sen som du gick bort. 4 år... Det är konstigt, att du varit borta så länge. Och att jag fortfarande kan sakna dig så mycket. Fast det var 4 år sen jag träffade dig sista gången.

Jag kan höra ditt skratt så tydligt fortfarande. Ditt skratt smittade. Och vi skrattade mycket ihop.

Jag har bara glada minnen utav dig. Även fast du var sjuk så har jag bara glada minnen.
Du ville bara prata första tio minutrarna om sjukdomen och vad som hände, sen ville du prata om roliga saker och höra vad jag haft för mig sen senast vi sågs.

Idag tänker jag på bilden som jag har på dig och mig när vi har på mig mina gamla fotbollsbyxor. Du står i ena benet och jag står i andra benet. Och så gör vi den där minen som den där teaterledaren alltid gjorde som vi brukade härma :)
Synd att jag inte kan visa den bilden här på bloggen.




Bilden ovan är ifrån Rom och bilden nedanför har jag lånat ifrån Fridas minnessida som Helena gjort.







Jag vill tro på ett liv efter döden, för jag vill tro på att vi garvar ihop igen och ställer till med hyss som vi gjorde. "Lånade" saker utav andra, drack vin och lyssnade på opera, planerade filmen som vi skulle spela in  och fick hela kön till krogen att börja sjunga schlager för att vi skulle hålla värmen.


Jag tänker på dig så ofta. Du var en utav mina allra närmsta vänner och jag är ledsen för att gympaläraren på gymnasiet skällde på dig för hon trodde att du var jag.

Världens bästa Frida, jag saknar dig!