Vända Kappan Efter Vinden
Jag har lite svårt att känna förståelse för människor som gör allt som står i deras makt för att passa in för att bli omtyckta. Såna som känner att alla måste tycka om dom.
En sån person tycker nog i grunden inte om sig själv så mycket, så den löser det problemet genom att ha ett mission, att alla andra ska tycka om den istället...något slags plus minus noll tänkande.
För mig har det alltid varit enkelt. Antingen så tycker man om mig eller så gör man det inte. Bra så. Jag tycker inte om alla människor som jag träffar. Och är det någon som jag inte tycker om så raderar jag den ur mitt liv. Jag låtsas inte tycka om någon för att i nästa sekund tala illa om den med någon annan.
Jag tror att dom jag tycker om, dom vet det väldigt väl, och dom som jag inte tycker om...Ja dom märker att jag inte tycker om dom, för jag tar ingen kontakt med dom och jag känner inte att jag måste småprata för att vara trevlig.
Livet är tillräckligt energikrävande för att ha energitjuvar runt sig som sakta men säkert dränerar ens själ.
I samma veva kan det vara lätt att göra fel...att bli för egocentrisk...jag jag jag. Men så är det också så att det är du själv som spelar huvudrollen i filmen om ditt liv. Det är du som skapar händelser, det är du som tar fram biroller i din egen film. Du är din egen regissör.
Så varför inte bara vara? Sluta kämpa så för att vara omtyckt utav alla. Man kan inte vara omtyckt utav alla.
Varför inte nöja sig med att vara omtyckt utav vänner/familj/pojkvän/flickvän?
Du behöver inte läsa all svensk viktig skönlitteratur och diktsamlingar bara för att få umgås med såna som jobbar med det.
Du behöver inte kunna all musikhistoria för att få hänga med bandmedlemmar i ett coolt band.
Du behöver inte leka fin i kanten för att passa in i "finare" sällskap när du egentligen vill svära i varje mening, kedjeröka, dricka för många GT och diskutera livs viktiga frågor med korvförsäljaren klockan 04:30 på morgonen.
Du behöver inte andras bekräftelse. Du behöver din egen.
Som en härlig blandning utav Norèn, Bergman och Antonioni, god natt!
Jag älskar 4.30 korvgubben!!! :D
Du har så rätt, man undrar varför folk inte kan "bara vara" å gilla läget...
Det jag aldrig har förstått e varför man umgås med nån man inte gillar, för att sedan låtsas gilla den för att när den sedan lämnat rummet snacka skit om den. Vad får man egentligen ut av det...? Kommer nog aldrig förstå det...
