youneedahero

Det är oftast ett större behov av att skriva när måendet inte är så bra... då vill sakerna jag tänker på komma ut, så att dom ska försvinna från mitt sinne ett tag...
När jag mår bra så känns det som att jag vill behålla den känslan så länge jag kan, och jag är lite rädd för att om jag skriver av mig, så kanske känslan försvinner.
Lite som att hålla andan.

Det är så skönt att må bra, vara lätt, le mycket och se allting i ett rosa skimmer.
Om man levt för länge i dåligt mående, utan anledning till att dra på smilbanden och allt är bara en svart sörja utan ett slut så är det underbart att må bra.  

Man måste också ha varit med om att må riktigt dåligt för att kunna uppskatta att må riktigt bra.


Det är underbart att vara kär. Det är underbart att få fina sms mest hela tiden, som får mig att le så brett så mungiporna snuddar vid öronen.
Det är underbart att vara sådär löjlig.
Det är undebart att vara sådär kär som man hatar när alla andra är när man ser allting i svart.
Det är underbart att svartseende människor avskyr en.



Och så älskar jag mina vänner så mycket så det gör ont i hjärtat ibland.



Jag tror att jag är inne på en omtalade raksträckan just nu, och det är inte en highway to hell.

Jag är PM, vem är du?