Ett nyp
Ja det känns som att jag behöver ett nyp. Bli nypt i armen alltså. Ibland. För att det känns så bra inuti mig just nu.
Men jag har lärt mig att njuta utav det. Ta vara på den fina lugna känslan som flyttat in i mig.
Jag är i mitt andra hem, Köping i helgen. Och jag trivs. Jag trivs så himla bra. Även fast Samuel hade fullt upp igår, och jag var in en vända till Örebro, så trivs jag ändå här. I hans lägenhet. Jag låg här och snorade och var febervarm igår eftermiddag och tittade på TV. Sen kom Samuel hem och förde ett jävla liv. Killen kan aldrig vara tyst. Bara när han är trött...Nejdå, men han pratar typ jämt och kommenterar allt. Precis det som jag älskar med honom.
Han är så genuint äkta, fin,rolig och snäll. Han är så snäll och mån om mig så jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland.
Min hals gör ont. Men den gör inte böld-ont. Det här är vanlig halsont som söta Mathilda Johansson gav mig innan hon åkte iväg till New York. Ååå det är så roligt för henne att hon är där nu, exakt nu är Mathilda i N.Y! Det är så himla häftigt. Jag skickade sms till henne igår innan hon skulle lyfta. Hon lovade mig att samla på sig en massa roliga upplevelser som hon ska berätta om för mig när hon kommer hem. Det ser jag fram emot!
När godingen, som gav mig en puss i sömnen imorse, vaknat ska vi åka till Västerås. Han behöver nya skor. Jag behöver ingenting mer än att få hålla hans hand och flina löjligt. Nej men det ska bli roligt, att åka till Västerås. En liten utflykt på en söndag.
Jag spyr nästan på mig själv när jag läser igenom allt rosaskimrande jag skrivit idag, men efter att i åratal skrivit i svart, grått och mer svart, så är det okej att skriva i rosa.
Livet är rosa. Jag glider omkring på mitt rosa fluffiga moln och insuper känslan utav lycka.
Jag har jobbat mig till min lycka. Det är ingenting som jag bara vaknade upp en morgon och kände. Hell no, vägen har varit backig, kurvig och livsfarlig, men jag överlevde.
Jag hittade min raksträcka till slut.
Och jag hoppas att den är milslång.
Innan det kommer en kurva. Eller en backe.
Men jag har lärt mig att njuta utav det. Ta vara på den fina lugna känslan som flyttat in i mig.
Jag är i mitt andra hem, Köping i helgen. Och jag trivs. Jag trivs så himla bra. Även fast Samuel hade fullt upp igår, och jag var in en vända till Örebro, så trivs jag ändå här. I hans lägenhet. Jag låg här och snorade och var febervarm igår eftermiddag och tittade på TV. Sen kom Samuel hem och förde ett jävla liv. Killen kan aldrig vara tyst. Bara när han är trött...Nejdå, men han pratar typ jämt och kommenterar allt. Precis det som jag älskar med honom.
Han är så genuint äkta, fin,rolig och snäll. Han är så snäll och mån om mig så jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland.
Min hals gör ont. Men den gör inte böld-ont. Det här är vanlig halsont som söta Mathilda Johansson gav mig innan hon åkte iväg till New York. Ååå det är så roligt för henne att hon är där nu, exakt nu är Mathilda i N.Y! Det är så himla häftigt. Jag skickade sms till henne igår innan hon skulle lyfta. Hon lovade mig att samla på sig en massa roliga upplevelser som hon ska berätta om för mig när hon kommer hem. Det ser jag fram emot!
När godingen, som gav mig en puss i sömnen imorse, vaknat ska vi åka till Västerås. Han behöver nya skor. Jag behöver ingenting mer än att få hålla hans hand och flina löjligt. Nej men det ska bli roligt, att åka till Västerås. En liten utflykt på en söndag.
Jag spyr nästan på mig själv när jag läser igenom allt rosaskimrande jag skrivit idag, men efter att i åratal skrivit i svart, grått och mer svart, så är det okej att skriva i rosa.
Livet är rosa. Jag glider omkring på mitt rosa fluffiga moln och insuper känslan utav lycka.
Jag har jobbat mig till min lycka. Det är ingenting som jag bara vaknade upp en morgon och kände. Hell no, vägen har varit backig, kurvig och livsfarlig, men jag överlevde.
Jag hittade min raksträcka till slut.
Och jag hoppas att den är milslång.
Innan det kommer en kurva. Eller en backe.
Kommentarer
Postat av: Annica
Haha äntligen la du upp en bild på dig
Trackback
