youneedahero

För att kunna hjälpa någon annan människa så måste man först sätta på sig egen syrgasmask innan man sätter på den andra sin syrgasmask.
Och när man insett att det går att andas igen så vill man att alla andra ska andas också.

Det är som att sluta röka. Det går inte att sluta röka om man inte bestämt sig för att göra det. Det går inte att må bättre om man inte bestämt sig för det.
Innan man bestämt sig så går det alldeles utmärkt att snurra vidare i sin ångestspiral.
Men det är tråkigt när osanningar flyger runt och saker tillrättaläggs medan dom berättas...

Det poppar upp små verktyg i huvudet på mig när jag kommer i vissa situationer. Då kan jag fundera och välja ut rätt verktyg för att lösa problemet. Jag är glad för att jag fått så många bra verktyg i min verktygslåda. Den var tom innan. Det var tom hål i botten på den.
Jag vill låna ut mina verktyg till dom som behöver låna. Det är fritt att låna mina verktyg om man vill. Jag kan klara mig utan dom ett tag medan någon annan lånar dom och lär sig att lösa problem med lånade verktyg.

Det är inte konstigt att prata med mig. Jag förstår mer än vad man kan tro. Och framför allt så vill jag hjälpa till om någon behöver min hjälp. Det är bara att säga till. Jag dömer inte, men jag blir frustrerad när människor bara flyr. Det blir en fruktansvärt hård smäll om man inte stannar i tid.



Jag drömmer så konstiga drömmar. Jag drömmer mycket mardrömmar. Att jag blir jagad. Att otäcka saker händer. Jag undrar varför...

I sommar ska jag åka och hälsa på Anna. Jag saknar henne. Och jag ska hälsa på Lisa när jag ändå är i krokarna. Där uppe i norr.

Och jag är kärlekskrank. Jag längtar efter Samuel. Jag längtar efter att vara nära honom. Jag längtar jättemycket till imorgon då jag får träffa honom igen. Jag behöver vara den kära-Michaela.