youneedahero

Jag har en klump i halsen och i bröstet...Ångesten åker upp och ner....
Jag hade tänkt att inte gråta förrän hos veterinären, men så var jag in på syrrans blogg och såg vad hon skrivit och då var det kört...
Transportburen är inplockad och jag dör lite när jag tänker på att om två timmar ska vi åka...

Fy f*an vad jobbigt det här är....

Jag vet att det är rätt beslut, men skit alltså...

Men jag står fast vid vad jag tänkt, jag ska sitta med honom till han somnar...Jag hoppas att han somnar med ögonen slutna...annars kanske jag kan få honom att blunda innan han tar sista andetaget. Jag vill inte att han ska ligga och titta med döda ögon sen...

Jag undrar hur det känns, och hur det märks, när han är borta.

I mitt liv som jag levt hittills är det här det allra jobbigaste jag varit med om. Och då har jag varit med om mycket skit.

Okej nu ser jag ingenting för alla tårar.