Tungt...

Igår när jag kom hem möttes jag av att alla viktiga papper en människa äger låg söndertuggade i vardagsrummet. Max har på något vis fått ut tidskriftssamlaren från bokhyllan.
Idag när jag kom hem hade han rivit ut en pärm och han låg på soffan och fräste åt mig när jag kom in i rummet.
Så nu går inte det här längre.
Han måste få ett nytt hem.
Jag ska försöka att hitta någon på landet som vill ha honom. Så han får vara ute och tugga sönder saker bäst han vill.
Jag orkar inte längre.
Jag vill inte ha en plastpåse fasttejpad på dörren som posten ramlar ner i för att katten annars tuggar sönder det.
Jag vill inte ha kuddar som skydd vid min bokhylla för att han inte ska komma åt mina papper.
Jag vill inte att han ska bita människor.
Jag vill inte att han ska fräsa åt mig när jag rör mig i lägenheten.

Jag vill kunna ha papper framme och inte behöva börja gråta nästan varje dag jag kommer hem för att någonting har förstörts.
Jag köpte honom som sällskap till min äldsta katt, så jag vet inte hur jag ska lösa sällskapet, men det löser jag.

Jag är ledsen för det är en mysig och kelig katt annars. Han vill ligga nära och spinner jättehögt, men det blir för mycket negativ energi hela tiden.
Det här är inget nyttt påfund utan han har varit så här sen han var kattunge.

Jag vill att han ska få ett nytt hem för jag vill inte behöva avliva honom.

Kommentarer
Postat av: Knappen

<3

2010-11-04 @ 15:58:05
Postat av: Mathilda

Åh, fy vad hemskt vännen!

<3

2010-11-05 @ 23:04:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0