youneedahero

När jag bläddrar i någon gammal tidning som jag tycker om är det som att jag inte ser bilderna.
När jag lyssnar på musik som jag normalt brukar kunna spränga högtalarna till, är det som om jag inte hör musiken.
Det är så jobbigt!
Jag brukar kunna suga åt mig som en svamp!
Antingen så är jag understimulerad eller så håller jag verkligen på att bli deprimerad.
Båda sakerna skrämmer mig.

Jag hade väldigt svårt att somna igår. Jag gick och la mig innan Samuel för jag hade tråkigt, men lyckades ändå inte somna.
Och när jag sov drömde jag att jag försov mig till jobbet och att mitt tåg gick sönder mitt ute i vildmarken och att jag blev skjuten. Jag låg ner på marken och låtsades spela död. Då kom en man fram och sköt mig i axeln, i magen, i bröstet och i pannan. Men jag levde. Jag försökte hålla andan. Tillslut stoppade mannen pistolen i munnen på mig och skrek: ANDAS DÅ FÖR FAN!
Men jag höll andan och tillslut gick han.
Det gjorde så ont i hela kroppen och jag kunde knappt röra mig. I verkligheten hade jag ju varit stendöd, men inte i drömmen.
Och i tågkaoset kom det fram två kvinnor till mig från ett annat tågbolag, som inte finns, och ville att jag skulle börja jobba hos dom istället.

Det går säkert att tolka den här drömmen, det finns säkert en massa budskap i den, men jag orkar inte.

På Torsdag ska jag koppla in min LP spelare och se om den får mig att bli normal igen. Jag kanske borde köpa mig rödvin och spela skivor på Fredagkväll som jag brukade göra förr...
Men jag är rädd att jag kommer sitta där med rödvinet och inte höra musiken igen...