En mini-Samuel
Jag sov väldigt bra och lugnt inatt. Det kan bero på att jag var totalt slut pga sömnbrist natten innan, eller för att jag bad min lugna trygga sambo att säga åt mig att allt jag funderar på ordnar sig, innan vi somnade.
Imorse fick jag i mig en halv macka för jag var så nervös inför ultraljudet. Jag drack två glas med svartvinbärssaft som jag skulle göra innan. Eller ja, två glas vatten, men det ville inte jag ha ;)
Vi åkte nya bilen till Västerås och det gick bra.
Väl i väntrummet kallsvettades jag. Tjejen som skulle utföra ultraljudet sa att hon känt många svettiga händer innan haha ;)
Samuel fick sätta sig på en stol bredvid britsen som jag fick ligga på och sen hade vi en tv skärm rakt framför oss.
Jag fick gelè på magen och sen satte tjejen igång med undersökningen.
Det första som dök upp var en liten överkropp och jag kunde se ett hjärta slå. Då började mina ögon att tåras men jag försökte att hålla tillbaka tårarna. Sen dök hela kroppen upp på skärmen framför oss och då började jag att gråta. Då kom krokodiltårarna.
Jag har aldrig känt en sån känsla i kroppen förut som jag kände när våran bebis dök upp på skärmen. Hela jag guppade upp och ner och jag försökte att gråta "fint" för att undvika att magen hoppade upp och ner. Det var rätt svårt ;)
Det var så otroligt häftigt att se bebisen där inne. När hon bockade av sak efter sak som hon skulle undersöka och efter varje sak som hon sa var bra så pustade jag ut mer och mer.
När hon gått igenom allting, och vi fått se två armar och två ben och allt sånt så sa hon att hon skulle se efter vad det var för kön på bebisen. Det hade vi sagt innan hon började att hon fick säga om det gick att se.
Rätt så snabbt så dök det upp en tydlig bild på en pung och en snopp ;) Det gick inte att ta miste på vad det var haha =) ( eller så har bebisen en väldigt konstig murra )
Jag var ju så säker innan, på att det var en kille så det kändes inte alls konstigt att få veta det =)
Samuel är lite sparsam med att prata om känslor, men när jag började att gråta tog han min hand och så höll han den. Jag tyckte att han såg väldigt nöjd ut när han fick veta att det är en mini-Samuel där inne ;)
Vid första barnmorskebesöket fick vi ett beräknat förlossningsdatum till 4 februari men det ändrades till 3 februari idag. Tydligen är det bara 6% som kommer ut när dom ska så det där datumet tar jag lätt på =)
Jag känner mig väldigt lättad över att allting såg bra ut. Samuel är lättad över att det bara är en ;) Det var så fint att se fem fingrar på handen, få se navelsträngen och det lilla lilla hjärtat som tickade på så fint.
Idag i v 18 ( 17+4 ) så är han ca 18cm lång.
Lille vän vad jag längtar efter att få träffa dig <3
Imorse fick jag i mig en halv macka för jag var så nervös inför ultraljudet. Jag drack två glas med svartvinbärssaft som jag skulle göra innan. Eller ja, två glas vatten, men det ville inte jag ha ;)
Vi åkte nya bilen till Västerås och det gick bra.
Väl i väntrummet kallsvettades jag. Tjejen som skulle utföra ultraljudet sa att hon känt många svettiga händer innan haha ;)
Samuel fick sätta sig på en stol bredvid britsen som jag fick ligga på och sen hade vi en tv skärm rakt framför oss.
Jag fick gelè på magen och sen satte tjejen igång med undersökningen.
Det första som dök upp var en liten överkropp och jag kunde se ett hjärta slå. Då började mina ögon att tåras men jag försökte att hålla tillbaka tårarna. Sen dök hela kroppen upp på skärmen framför oss och då började jag att gråta. Då kom krokodiltårarna.
Jag har aldrig känt en sån känsla i kroppen förut som jag kände när våran bebis dök upp på skärmen. Hela jag guppade upp och ner och jag försökte att gråta "fint" för att undvika att magen hoppade upp och ner. Det var rätt svårt ;)
Det var så otroligt häftigt att se bebisen där inne. När hon bockade av sak efter sak som hon skulle undersöka och efter varje sak som hon sa var bra så pustade jag ut mer och mer.
När hon gått igenom allting, och vi fått se två armar och två ben och allt sånt så sa hon att hon skulle se efter vad det var för kön på bebisen. Det hade vi sagt innan hon började att hon fick säga om det gick att se.
Rätt så snabbt så dök det upp en tydlig bild på en pung och en snopp ;) Det gick inte att ta miste på vad det var haha =) ( eller så har bebisen en väldigt konstig murra )
Jag var ju så säker innan, på att det var en kille så det kändes inte alls konstigt att få veta det =)
Samuel är lite sparsam med att prata om känslor, men när jag började att gråta tog han min hand och så höll han den. Jag tyckte att han såg väldigt nöjd ut när han fick veta att det är en mini-Samuel där inne ;)
Vid första barnmorskebesöket fick vi ett beräknat förlossningsdatum till 4 februari men det ändrades till 3 februari idag. Tydligen är det bara 6% som kommer ut när dom ska så det där datumet tar jag lätt på =)
Jag känner mig väldigt lättad över att allting såg bra ut. Samuel är lättad över att det bara är en ;) Det var så fint att se fem fingrar på handen, få se navelsträngen och det lilla lilla hjärtat som tickade på så fint.
Idag i v 18 ( 17+4 ) så är han ca 18cm lång.
Lille vän vad jag längtar efter att få träffa dig <3
Kommentarer
Postat av: Katrin
Ja nu är det jag igen då ;) haha
Åh vad fint du skriver! Sitter också här o gråter nu.. Är så glad för eran skull! :)
Kommer ihåg det där nervösa.. och krokodiltårarna som kom när man såg att det var en bebis, på RIKTIGT! Kommer ihåg att jag grät så jag skakade tom ;)
Roligt att ni hittat vagn också, och en emmaljunga, kommer ni inte bli besvikna på. Om jag såg rätt så var det en sådan vi tänkte köpa men så blev det en annan då vi kom på att vi inte kunde ta med vagnen upp. Men Emmaljunga är bra o vi var sjukt nöjda med våran.
KRam igen :)
Trackback
