Lite tårar

Nu när vi fått alla möjliga tv-kanaler ( som för övrigt visar samma filmer om och om igen ) så har vi MTV.
Jag har tittat på ett program som heter 16 and pregnant och det var ett par där som jag tyckte synd om.
Killen lämnade tjejen ensam hemma hela tiden för att vara ute med sina kompisar och när deras bebis kommit är han aldrig hemma. Vilken omogen skit. Såklart, dom är typ 16 år, men ändå, det finns jättemånga unga föräldrar som blir jättebra föräldrar och klarar det jättebra.
Men tydligen inte den här killen.

Och då känner jag mig bara så himla glad. Att jag är så pass gammal som jag är och att jag inte går igenom den här graviditeten ensam utan att jag har Samuel. Jag vet att han kommer att finnas för mig när bebisen kommit och han kommer att bli världens bästa pappa.
Vi kommer att växa in i rollen som föräldrar tillsammans och göra det jättebra tror jag.

Jag beundrar dom mammor som är ensamma. Som inte har någon att dela graviditeten med och sen sköter bebisen helt ensam. Ja och ensamma pappor också såklart!
Jag klarar jättemycket ensam, men att få barn är jag glad att jag inte är ensam om att få utan att jag har Samuel.

Jag undrar om jag kommer att gå över tiden eller att få bebisen innan 3 februari. Om jag går över tiden hoppas jag verkligen att det inte blir alltför länge... Spännande, om inte alltför länge lär jag märka det ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0