youneedahero

Det stör mig faktiskt mer att jag vaknade upp ännu mer förkyld än att jag gått 7 dagar över tiden. Just idag.
Jag känner mig som en påse med skit, typ.

Det var en riktigt dålig natt sömnmässigt. Det var jättesvårt att somna när jag la mig och lillen låg och hickade och buffade i magen.
Jag gick på toa vid två och när jag la mig i sängen igen var jag klarvaken och lillen hickade igen och buffade runt där inne.
Jag lyckades somna om tillslut och var helt väck när Samuels alarm drog igång. Jag somnade om mellan alla snoozningar och jag minns knappt när han var in och pussade och kramade mig hejdå.
Jag gick upp strax efter halv tio fast jag egentligen ville ligga kvar i sängen.

Det är så urbota trist att vara förkyld och jag låg igår och tänkte ut en sträcka jag skulle promenera idag, men jag tänker inte ta någon promenad idag. Jag måste samla mina krafter OM lillen skulle få för sig att komma ut.

Jag har tagit ett snack med magen. Jag har berättat att det inte är trevligt att bli igångsatt, dvs att tvinga ut honom, men han lyssnar inte på sin mamma. Än så länge.
Jag har läst om igångsättning och det slutar oftare med tång,sugklocka och akutsnitt vid igångsättningar än om förlossningen får starta naturligt.
Om vattnet har gått och man inte fått värkar och blir igångsatt är det inte lika stor risk som om förlossningen inte kommit igång det minsta av sig själv och mitt vatten är väldigt kvar i magen...
MEN som sagt, det är en vecka kvar till igångsättning.

Det är det enda min blogg handlar om, jag vet, men det är det enda som händer också. Att jag väntar.