youneedahero

Det var så himla härligt igår!
Först att få vakna upp bredvid världens finaste, uträtta små ärenden, göra oss iordning, gå hem till Emma, dricka rosèvin, promenera i SOLEN till Stadsparken för att lyssna på Ola.
Sjunga med i texterna, dansa lite, skratta, pussas och bara NJUTA utav att finnas!



Mathilda, Mira, Robert och Moa.



Ola Joyce.



Mira, Moa, Robert, Mathilda och Samuel.



Jag, Emma och Mathilda.


Tack alla fina som gjorde min helg till en bra helg!

Det bästa med mina föräldrar, förutom att dom älskar mig hur dumma saker jag än gör, är att dom åker hem till mig och fixar praktiska saker medan jag sitter och får manikyr som drog ut lite på tiden. Och ja, förlåt för hur äckligt ytligt det där med manikyr lät.
Mamma letade reda på tvättstugan där jag hade tvätt i maskinen, la in tvätten i tumlaren och stoppade in ny tvätt i maskinen. Pappa bytte min propp som gått och satte upp min gardinstång som katterna rev ner för ett par månader sen och satte i en glödlampa i den fula taklampan i hallen som satt där när jag flyttade in.
Plus att dom tog med mina jobbskjortor hem till dom för att tvätta dom.
Jag har precis skickat ett kärleksfullt sms till mamma som hon ska läsa högt så pappa också får veta vad jag skrev.
Det är någonting jag lärt mig, att berätta/skriva att jag tycker om dom som jag tycker om. Det gör dom glada.

Min digitalbox gick sönder när åskan gick häromdagen. Så jag får köpa en ny. Men som min kloka pojkvän sa, en sån är billigare än om tv:n skulle gå sönder.
Den kloka pojkvännen har idag fått tre nya tshirtar utav mig. Bara för att jag vill. Bara för att jag kan. Bara för att han är bäst.

Jag har haft en vansinnigt bra ledig dag. En mysig morgon i Köping, ett par härliga timmar med Emma och Mathilda, ett par fnissiga timmar med världens bästa onsdagsmänniskor, ompyssling och så mamma och pappa-hjälp.

Imorgon ska jag och Bob åka till Karlstad. Och jag är så jävla snäll. Det sa Bob idag.
Och på Fredag ska jag och Mathilda jobba ihop på morgonen, plus att vi kan fika med Emma på rasten i Stockholm.
Sen är det ledig helg och Lördag kväll ska jag tillbringa tillsammans med mina allra bästa <3

Jag smög upp ur sängen för en stund sen för att låta godingen sova mer. Det är en ny känsla, att ligga vaken bredvid honom och längta efter att han ska vakna så jag får krypa tätt intill och krama honom. Jag älskar känslan. Jag känner mig hemma med honom.

Igår hade jag en sån väldans bra dag! ( Om vi bortser ifrån att jag vaknade upp på ett hotellrum i Muppsala )

Jag fick jobba med Mathilda på tåget hemåt, det var en bra start på dagen.
Jag fick sova middag.
Jag fick komma hem till Mathilda, äta kladdkaka och titta på hennes bilder ifrån New York.
Jag fick äta glass tillsammans med Mathilda på stan och titta på folk.
Jag fick träffa Emma som kom och gjorde oss sällskap.

Vädret var helt magiskt underbart och jag ville inte gå hem, men jag var hungrig och det var dom andra två också.
Så jag åkte till mamma (pappa är i Dalarna ) och träffade syrran, Roberth och Sky. Dom bor där tillfälligt till råttan som flyttat in i deras lägenhet tar sitt pick och pack och flyttar...Ja han kommer dessvärre att komma till råtthimlen.

Det enda som saknades igår var att få somna bredvid Samuel. Jag längtar helt galet mycket efter honom. Jag räknar ner dagarna till jag får träffa honom igen.


Det var inte alltför längesedan som jag inte ville annat än att ligga i sängen med täcket draget över huvudet, när jag var ledig eller slutade tidigt.
Nu vill jag träffa kompisar, vara med dom och ha roligt.

Jag trivs som tusan med att det är så här nuförtiden!


Jag har sovit för mycket inatt. Ansiktet är helt pluffsigt.
Nu ska jag äta frukost, sen ta en promenad med Rocco.

Jag sitter här i soffan och morgonfilosoferar.
Max tvättar sig på golvet och Leo sover i andra änden utav soffan. Den med en filt på. Som är deras håriga del.

Och jag tänker på hur fantastiska människor jag har runt mig. Mina vänner och bekanta är som en stor påse lösviktsgodis, alla är så olika och vi kompletterar varandra så väldans bra!
Jag kan bli ( som denna morgon ) väldigt glad över att tänka hur söt hon är, hur rolig han är eller hur härligt det låter när hon skrattar.
Och så sitter jag och myser i soffan. Bara av tanken.

Idag skulle jag vilja krama alla jag känner och berätta hur mycket jag tycker om dom, men det hinner jag inte.
Så jag skriver här: Jag tycker om DIG!
Och det gäller alla. Vare sig vi känt varandra i 25 år eller i tre månader.
Ni berikar mitt liv!!!

Nu ska jag smyga in och väcka Samuel. Jag vaknade inatt, lyssnade på hans andning och konstaterade hur gott det luktar i sängen när han ligger där. Fina fina Samuel <3

Idag fyller lille Rocco 2 år. Det blir en finpromenad med honom om två timmar.

För att kunna hjälpa någon annan människa så måste man först sätta på sig egen syrgasmask innan man sätter på den andra sin syrgasmask.
Och när man insett att det går att andas igen så vill man att alla andra ska andas också.

Det är som att sluta röka. Det går inte att sluta röka om man inte bestämt sig för att göra det. Det går inte att må bättre om man inte bestämt sig för det.
Innan man bestämt sig så går det alldeles utmärkt att snurra vidare i sin ångestspiral.
Men det är tråkigt när osanningar flyger runt och saker tillrättaläggs medan dom berättas...

Det poppar upp små verktyg i huvudet på mig när jag kommer i vissa situationer. Då kan jag fundera och välja ut rätt verktyg för att lösa problemet. Jag är glad för att jag fått så många bra verktyg i min verktygslåda. Den var tom innan. Det var tom hål i botten på den.
Jag vill låna ut mina verktyg till dom som behöver låna. Det är fritt att låna mina verktyg om man vill. Jag kan klara mig utan dom ett tag medan någon annan lånar dom och lär sig att lösa problem med lånade verktyg.

Det är inte konstigt att prata med mig. Jag förstår mer än vad man kan tro. Och framför allt så vill jag hjälpa till om någon behöver min hjälp. Det är bara att säga till. Jag dömer inte, men jag blir frustrerad när människor bara flyr. Det blir en fruktansvärt hård smäll om man inte stannar i tid.



Jag drömmer så konstiga drömmar. Jag drömmer mycket mardrömmar. Att jag blir jagad. Att otäcka saker händer. Jag undrar varför...

I sommar ska jag åka och hälsa på Anna. Jag saknar henne. Och jag ska hälsa på Lisa när jag ändå är i krokarna. Där uppe i norr.

Och jag är kärlekskrank. Jag längtar efter Samuel. Jag längtar efter att vara nära honom. Jag längtar jättemycket till imorgon då jag får träffa honom igen. Jag behöver vara den kära-Michaela.

Ja det känns som att jag behöver ett nyp. Bli nypt i armen alltså. Ibland. För att det känns så bra inuti mig just nu.
Men jag har lärt mig att njuta utav det. Ta vara på den fina lugna känslan som flyttat in i mig.

Jag är i mitt andra hem, Köping i helgen. Och jag trivs. Jag trivs så himla bra. Även fast Samuel hade fullt upp igår, och jag var in en vända till Örebro, så trivs jag ändå här. I hans lägenhet. Jag låg här och snorade och var febervarm igår eftermiddag och tittade på TV. Sen kom Samuel hem och förde ett jävla liv. Killen kan aldrig vara tyst. Bara när han är trött...Nejdå, men han pratar typ jämt och kommenterar allt. Precis det som jag älskar med honom.
Han är så genuint äkta, fin,rolig och snäll. Han är så snäll och mån om mig så jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland.

Min hals gör ont. Men den gör inte böld-ont. Det här är vanlig halsont som söta Mathilda Johansson gav mig innan hon åkte iväg till New York. Ååå det är så roligt för henne att hon är där nu, exakt nu är Mathilda i N.Y! Det är så himla häftigt. Jag skickade sms till henne igår innan hon skulle lyfta. Hon lovade mig att samla på sig en massa roliga upplevelser som hon ska berätta om för mig när hon kommer hem. Det ser jag fram emot!

När godingen, som gav mig en puss i sömnen imorse, vaknat ska vi åka till Västerås. Han behöver nya skor. Jag behöver ingenting mer än att få hålla hans hand och flina löjligt. Nej men det ska bli roligt, att åka till Västerås. En liten utflykt på en söndag.

Jag spyr nästan på mig själv när jag läser igenom allt rosaskimrande jag skrivit idag, men efter att i åratal skrivit i svart, grått och mer svart, så är det okej att skriva i rosa.
Livet är rosa. Jag glider omkring på mitt rosa fluffiga moln och insuper känslan utav lycka.
Jag har jobbat mig till min lycka. Det är ingenting som jag bara vaknade upp en morgon och kände. Hell no, vägen har varit backig, kurvig och livsfarlig, men jag överlevde.
Jag hittade min raksträcka till slut.
Och jag hoppas att den är milslång.
Innan det kommer en kurva. Eller en backe.