youneedahero

47 och 37 bowlar.

Det är inte det lättaste att hitta skor till någon med så stora fötter som min pojkvän, MEN eftersom att jag är en super flickvän så lyckades jag.
Jag fick ont i mitt flickvänshjärta idag på väg ner till Göteborg, av tanken på att Samuel inte har några vinterkängor...(han går runt med gympaskor...........................)
Killen har hur bra kläder och skor som helst när han ska fiska, men inte annars... ;)
Så jag erbjöd mig att titta efter ett par kängor till honom på min rast.
Jag har sån tur för Samuel tycker om det som jag köper till honom i klädväg.
Jag hittade ett par kängor som jag tycker är snygga och jag fick godkänt att köpa med dom hem för provning.

Och dom satt helt perfekt på hans fötter och dom passar honom så himla bra!
Han är ju sjukt snygg hela tiden så det är klart att han ska vara snyggt klädd också ;)

En kollega idag frågade när jag och Samuel ska gifta oss ha ha det tyckte jag var lite roligt. I all välmening frågade hon det.
Jag förklarade att jag säger minst en gång i veckan att jag vill gifta mig med honom, men att det kommer att bli jag som får fria ;)
Då sa min kollega att hon tror att Samuel bara försöker spela svår ha ha ;)
Gör du det Samuel? ;)



Min nya grej är tydligen att riva ur eller skriva av recept som jag kommer över. Senast idag rev jag ut ett recept ur en tidning.
Jag tycker verkligen att det är roligt att laga mat och framför allt att baka!
Kan hända att det blir mer lussebullsbak på Fredag när jag är gräsänka!


Nu ska jag ta med katten och gå och sova.
Jag har lovat Samuel att leka lite med Leo i dörrspringan till toaletten som han alltid gör innan han ska sova när han sover här...dom där två alltså....söta :)



Godnatt!

Det blev ingen rolig helg..jag behöver inte skriva mer än så för det är inte mer än så. Det har inte hänt någonting. Jag var bara enormt ledsen.

Det känns bättre nu. Jag fick veta igår att jag fått ledigt så att jag kan åka till London och Samuel var här hos mig igår ( och hela helgen ) och jag fick pussa och kramas med honom.

Han är en klippa min Samuel. Jag har aldrig tidigare känt att någon eller något har kunnat ge mig tröst när jag varit ledsen. Jag har alltid slitit mig ur famnar som vill krama mig, för att jag skämts när jag varit ledsen, men Samuel kan faktiskt trösta mig. Han får krama mig och han får vara nära mig när jag är ledsen.
Det är faktiskt helt otroligt att det ska ha tagit nästan 27 år.
Tack för att du finns Samuel. Jag älskar dig av hela mitt hjärta!


Jag väntar på papper så att jag kan söka distanskursen...det dröjer...

Jag kom hem kvart i två inatt...det var väldigt olustigt att köra hem i storm och med bara en massa lastbilar som medtrafikanter...dom yrde runt all snö om möjligt ännu värre...

I hallen möttes jag utav en trött Leo som ville gosa som vanligt. I sovrummet hörde jag ljud ifrån min skatt som låg och sov....fy farao vilken lycka att få krypa ner bredvid en varm och sovande pojkvän! Han märkte inte när jag kröp ner tror jag, för en liten stund senare fick jag ett yrvaket "heeeej är du här??"
Så jävla gullig så mitt hjärta gick sönder lite...fick hålla hans hand och somna så.
Jag kommer vara så sjukt lycklig när vi flyttar ihop och jag får krypa ner bredvid honom varje natt <3


Jag vaknade strax efter tio idag. Sen flög timmarna förbi och helt plötsligt var klockan halv två och jag mötte upp Michaela och Oliver för en promenad över stan och lite affärspring.

Jag har beställt mitt slutbetyg från Stadsarkrivet idag. Efter fem år skickar gymnasieskolor betygen dit tydligen. Så vi får se när jag kan få det.

Räkningarna är betalda och det var den värsta månaden någonsin tror jag...nu blir det att snåla till nästa lön kommer 23 december...suck...

Jag är så trött nu så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen! Samuel struntar i träningen idag (jeeeeiij mer tid med honom ) och jag får inte somna nu för jag ska upp kvart i fyra inatt och åka till jobbet...

Nu har jag lämnat av lilla Emma på tågstationen. Vi har haft en jättemysig dag!

Jag promenerade ner till stationen och mötte henne halv tolv och så gick vi och åt lunch. Det var gott :)
Sen var vi in på Hemköp och köpte lite saker jag behövde och så gick vi hem till mig.
Vi drack kaffe och te och åt utav citronkakan som jag hade kvar sen igår. Emma tyckte att den var supergod vilket jag blev väldigt glad över :)

Vi pratade om allt möjligt och jag kände när Emma pratade om sitt pluggande att jag vill göra någonting...det ledde till att jag ska skicka in en ansökan om att läsa upp betyg på distans :) :) :)
Jag ska börja med Samhällskunskap A.
Allting görs via datorn och på Fredagar är det någon form av obligatorisk uppgift som ska göras. Jag hoppas att det är när som helst under Fredagen eftersom att jag jobbar så konstigt men det löser sig nog.
Det är försent att skicka in ansökan, men jag mailade och fick ett svar att jag kan skicka in ansökan och om gruppen är full får jag en reserv plats.
Värt att göra ett försök :)

Så Emma hjälpte mig att registrera mig på studera.nu så att jag kan komma åt mina slutbetyg eftersom att Max tuggade sönder det...Så om några dagar får jag en PINkod hemskickad så att jag kan komma åt dom uppgifterna.

Det ska bli så himla ROLIGT! Och Komvux är ju inte lika svårt som Universitetsstudier...
Jag mådde inte så bra under gymnasiet vilket syns på mina betyg. Dom är inte kassa men jag vill läsa upp det som jag tror att jag kan få bra betyg i om jag bara anstränger mig.
Matte är bara att ge upp, för det har jag aldrig, och kommer jag aldrig att kunna förstå.

Det ska bli jätteroligt iallafall och jag behöver inte ta något lån eftersom att jag kan jobba samtidigt. Kraven som finns är att man har en grundskolebehörighet, en hyffsad data vana och så.
Det har jag ju iallafall :)

Så tack Emma för att du inspirerar mig och fick mig att våga söka :)



Mitt hem är inte perfekt, det är inte någon genomgående stil som alla har, det finns fortfarande möbler och annat som jag ska kasta och sådär, men det känns ändå som mitt hem.
Jag trivs här och jag trivs när jag har besök här hemma.
Det känns mysigt och väldigt mycket jag....


Om en timme eller så, då kommer min snygging hit. Jag längtar!
Jag är en fjant, jag längtar varje dag efter honom, men inte på ett sådär sjukt sätt, utan sådär skönt pirr i magen aktigt och jag ÄLSKAR det.



Fasiken vilken bra dag jag har haft!

Nu är det vardag igen, men jag har sån tur för jag är ledig idag också.

Jag har haft en superhärlig dag tillsammans med Samuel. Det blev ingen fisk, men en sjuhelsickes god korv!




Som att ha världens största treåring med sig ;)



Medan Samuel fiskade fick jag...



...såga till nedfallna grenar?!



Jag är så SJUKT stolt över att jag lyckades hålla elden vid liv



Det var mysigt att sitta vid elden medan Samuel var på isen



Godingen



Så himla gott



Tack älskade Samuel för att jag fick följa med dig idag <3

Jag kan inte sova.
Mina fötter tar DÖD på mig. Dom värker och det känns som om dom ska brinna upp.
Samuel kliade mig under fötterna tidigare ikväll och det var så skönt så jag trodde jag skulle smälla av.
Jag vill väcka honom nu.
Jag vill krama honom och pussa honom i nacken så att han vaknar.
Jag vill att han ska hålla om mig och pussa mig på huvudet.
Kvällen gick så fort och han och katten ligger och sover sen två timmar tillbaka.

Fy vad jag älskar att vara kär i Samuel.


Senare idag, ja klockan är över tolv, så ska jag träffa Mathilda <3 Fika och bio. Det blir suveränt!
Jag tror inte att filmen vi ska se imorgon, Himlen är oskyldigt blå, är så stämningsfull som Hämnden var, så vi kan nog prassla med våra lakritsdumle papper ;)


Fötterna är svala, men ändå känns det som om dom ska brinna upp?!


Mr Music himself, vill att jag ska prova att recensera en skiva...Jag vet inte om jag kan... Jag har skrivit ner ett par rader, men kan jag?

Nehej jag kanske ska ta och gå ut och ställa mig i snön ett tag, så kanske branden i fötterna släcks.

138 kronor kostade det mig idag hos tandläkaren.
Och då köpte jag flour också.
Jag började skratta när jag skulle betala. Jag hade sett pengarna rinna iväg ifrån mig.
Jag hade inte hål. Jag fick beröm för skötseln av mina tänder.
Jag trodde att dom skojade med mig.
Om jag ska laga i framtiden finns det några där som jobbar speciellt med folk med rädsla. Det kändes väldigt skönt och tryggt. Så till den grad att jag skrev upp mig på deras lista för att bli kallad för undersökning kontinuerligt.
Ibland blir jag rädd för mig själv!


Efter mitt glada besök där så gick jag hem till Michaela och Oliver. Och därifrån gick jag fyra timmar senare.
Jag hann träffa Johan en stund och så fick jag även äran att träffa Michaelas syster och pappa.


Nu har jag slängt in första maskinerna i tvättstugan. Jag ogillar tvättstugor sen jag hittade den där runkande negern i tvättstugan i första lägenhetshuset som jag bodde i.
Idag blev jag stressad när jag hörde röster i korridoren så jag valde fel grader på underkläderna så dom får jag tvätta en gång till sen.


Dags att skala potatis så att maten kan vara klar när Samuel kommer hit. Som jag längtar till han kliver in innanför dörren! Jag har inte träffat honom på två dagar. Två dagar för länge.


Och om ni inte hört The Like innan så leta reda på dom på Spotify. Skivan heter Release me. Galet bra!

Jag blir galen på mina fötter på nätterna. Dom är jättevarma och så värker det i dom så mycket så att det inte går att somna....
Inatt kom jag hem halv två från jobbet och jag tittade på klockan sista gången klockan fem...
Klockan nio vaknade jag och det kändes ungefär som om någon klubbat mig i huvudet. Jag var så trött.
Och så började fötterna igen...
Jag berättade det här för mamma igår och hon sa att hon har likadant....KUL...


Jag tog med mig Decemberschemat inatt när jag slutade att jobba. På min födelsedag ( 23:e för er som inte vet ) så jobbar jag mellan 04:54 och 12:30 och på Julafton jobbar jag mellan 9 och 16:40.
Det känns helt okej båda dagarna.
Jag vill inte fira min födelsedag eller jul egentligen....Jag har fortfarande svårt med dom dagarna.
Det enda viktiga på Julafton är att dom som ska få sina presenter får dom av mig.
Jag vill inte ha någonting.
Jag är så nöjd med det jag har och det livet som jag fått. Jag behöver ingenting annat.


Inatt när jag körde hem så blev jag så sjukt sugen på att backpacka igen på semestern!
Jag vågar inte tro på att jag och Samuel kan få semester ens en vecka tillsammans så då måste jag ha en plan =) Och han åker för övrigt till fjällen och fiskar också. Vilket han såklart ska göra :)
Vi ska åka någonstans nästa höst/vinter så vi får lägga ner med krut på det ;)
Jag känner att jag får passa på att resa och så nästa år för året därpå kommer jag inte att kunna resa på samma sätt hihi :) Men det är verkligen skit samma för den resan kommer att vara MYCKET roligare.

Så om det är någon som får semester ungefär samtidigt som mig i sommar så häng på!


Jag tog en ryggsäck på ryggen och klädde mig i träningskläder och promenerade bort till Willys förut.
Vem vill släpa på tunga kassar när man kan slänga ner allt i en ryggsäck?
Fantastiskt hur mycket som ryms i en rätt liten ryggsäck.
Skönt med extra träning på hemvägen också. Det behöver jag.


Usch och FY imorgon ska jag till tandläkaren... =/ 11:30...
Jag hoppas att jag kan träffa Michaela och Oliver efter det,så kan jag tänka på dom medan jag pinas hos tandläkaren.
Bara tanken på att gå dit får mig att vilja spy.

Imorgon, eller på Torsdag ska jag sy gardiner till köket. Jag har inte sett att det är små fästen så det bara är att hänga upp stången. Jag måste ha varit halvblind när jag tittat där förut.
Så jag ska sy om en duk och hoppas att det blir en fin gardin :)


Och tack alla som säger att jag skriver bra. Jag blir jätteglad när ni säger det!

Jag fick precis reda på att jag har fått ledigt på Nyårsafton och på Nyårsdagen :)
Jag är så himla glad för det! Jag kommer att få fira in ett nytt spännande år tillsammans med den som jag älskar mest av allt i hela världen.
Det spelar ingen roll vad vi gör, bara vi är tillsammans då.

Nu väntar jag bara besked om London i April. Jag vill verkligen åka med bästa tjejerna <3

Till helgen, någon utav dagarna, kommer mamma,pappa och syrran hit :) Det ska bli så roligt. Dom har inte varit här sen jag flyttade hit.....Jag har redan planerat vad jag ska laga för mat och vad jag ska baka ha ha :)

Och på Måndag kommer Emma och hälsar på och kanske Mathilda, beroende på hur hon jobbar.

Jag fick bilderna som jag framkallat på Max idag. Så söta så.

Jag har fortfarande träningskläder på mig även fast jag gett upp hoppet att det ska sluta att regna så att jag kan gå ut och gå...det är snart dags att byta om till jobbkläder och åka förbi och hämta plånboken som jag glömde igår...


Tre timmars kvartstid väntar ikväll i Stockholm.....suck och gäsp...

Mini-Max när jag precis hade hämtat honom <3 Tack syrran för bilden.


Jag fick så gott fika hos pappa så jag blev förvirrad och glömde min plånbok...Det kom jag på när jag klev ur bilen hemma...Jaja ingenting att göra någonting åt. Samuel får betala maten ikväll ;) Nej men vilken tur att jag har honom. På alla sätt. Bästa!
Mamma var på jobbet så jag och pappa fikade ensamma. Pratade och sånt. Det är inte ofta vi sitter ensamma han och jag direkt.
Det var mysigt.
Hann gosa lite med Rocco också.


Nu har jag precis diskar och dammsugit. Det är otroligt mysigt att ha Samuel hos mig men jösses vad disk det blir när man är två. Jag hade glömt bort det :)
Men nu är jag ensam hemma för han firar sin pappa.
Jag ska passa på att njuta extra mycket av hans sällskap ikväll då jag jobbar kväll måndag och tisdag och inte har tillfälle att träffa honom.

På Onsdag ska jag till tandläkaren...Jag känner mig inte jätterädd just nu, men jag kommer väl vara nära ett sammanbrott på Onsdag morgon innan jag går dit...


Idag känner jag mig glad och på något vis lite pirrig i kroppen.
Kan bero på att jag endast jobbar tre dagar veckan som kommer eller bero på att jag är så himla kär!

Mätt och belåten har vi slagit ner röven i soffan. Med varsin liten öl. Gott :)

Vi var ut till Mikkiz och Anders förut och fikade. Michaela, Johan och Oliver kom också dit. Johan fick sin radiostyrda fågel av Samuel i födelsedagspresent. Killarna roade sig med den ute efter att vi fikat. Det var tydligen JÄTTEroligt ;) Stackars Michaela, Johan flyger med den hemma hos dom nu ha ha :)


Imorgon blir det en tur till Örebro för att krama pappa på Fars Dag.

Allt är bra :)

Ifall någon hade missat det...;)
Och det bästa av allt är att jag är ledig i helgen :) Jag jobbar iofs inte en enda helg i November pga en extra ledig helg så jag är mer än nöjd :)

Imorse jobbade jag med söta Mathilda. Det bästa var när vi kom fram till Stockholm och fick äta frukost på Espresso House :) Vi passade även på att titta på dom nya grupperna på jobbet. Turerna är inte roliga, men vi valde en grupp som kändes bäst...Vi ska söka till den båda två.


CrazyTina ringde mig igår och berättade om en grej som gjorde mig skitsur och det resulterade i att någon från och med imorse är ute ur mitt liv. För många chanser och för många gånger har personen gjort bort sig.
Det är synd att en sån grej ska behöva hända, men det var inte mitt val!


Samuel har skrattat åt mig här hemma för jag var sådär tokigt löjligt kär i honom förut. Hoppade runt och studsade och hade mig.
Han gör mig glad, vi är superkära och jag har ett så bra liv så då får man studsa och ha sig.
Nu är han och fiskar och jag sitter i soffan. Det finns ingenting att se på TV så det blir lite surf och kattgos.
Jag kanske sover när Samuel kommer hem eller så är jag vaken.
Det är skönt att han är ute och fiskar ikväll. Han behöver det och han får så bra energi av att fiska så det gynnar ju mig också :)


Jag provade understället som Mathilda skänkt till mig. Jag fick aldrig något av jobbet förra året och hon hade två så jag fick det ena.
Fy fan vad fult det är. Vitt med snorgröna sömmar. Och det hänger tyg lite här och var.  Jag fick Samuel att ta en bild på mig som jag kunde skicka till Mathilda.
Jag tror att hon har den som bakgrundsbild nu ;)


Trevlig helg godbitar!

I Samuels stekpanna kan jag inte steka pannkakor. Det går inte. Så vi har delat upp det. Jag har gjort smeten och sen har han stekt.
Det blev lite prestationsångest här hemma nyss när jag skulle steka pannkakor.
Jag tror det är fel på Samuels stekpanna för här hemma gick det jättebra. Helt perfekta pannkakor. Okej, jag är villig att gå halva vägen var, det är fel på Samuels stekpanna och mig.
Efter tre pannkakor vill jag småkräkas lite och saknar mitt pannkaksmonster som kan äta hur många som helst. Och fort går det.

Leo var lite sur när jag kom hem. Han ser inte direkt glad ut nu heller. Men vi har gosat lite.
Skönt att han inte ställt till med något bus.


Jag hade en idè om vad jag skulle skriva när jag stekte pannkakor men nu är den idèen som bortblåst.

Inatt får jag sova ensam. Fy, men hoppas på nattgäst snart igen.

Imorgon ska jag och MatHUlda jobba tillsammans på morgonen, jeeeeiij! Väl framme i Stockholm sen så blir det frukost på Espresso house.
Skönt att kliva upp tjugo i fem med ett leende på läpparna för att man ska få jobba ihop med en vän :)


Snart helg. Ledig helg. Fy så skönt!

Och jag avslutar med det som Magnusson sa till mig idag: du har flyt nu.

Jag är så glad att jag kämpade vidare. Tänk så mycket jag skulle ha missat annars.
Jag är väldigt tacksam för livet. Så tacksam att jag kanske borde fira Thanksgiving varje år?


Mamma, pappa och syrran er älskar jag för att ni alltid har funnits där för mig när jag behövt er. Och även inte behövt er. Jag vet att ni under lång tid oroade halvt ihjäl er för mig...Ni är den bästa familjen!

Samuel, dig älskar jag för att du är världens bästa människa. Jag är så stolt över dig. Jag är glad över att få vara din flickvän och din bästa vän. En massa glädje, varje dag tillsammans med dig! Vi har SÅÅÅ mycket roligt att se fram emot :)

Emma, dig älskar jag för att du alltid har funnits där för mig sen vi lärde känna varandra. Vi har gått igenom jättesvåra saker både du och jag. Du visade dig vara en sann vän när så många svek mig.
Vi har även gjort många roliga saker ihop. Festat, rest, klagat på andra, duschat i öl...Ja du vet :)
Vi kommer att vara vänner hela livet och förstå varandra på vårat eget speciella sätt ha ha.

Mathilda, dig älskar jag för att du är en sann vän. Det kände jag direkt när du övningsåkte med mig när du började att jobba på SJ. Jag känner aldrig av att du är 5 år yngre än mig för du är på samma nivå som jag. Du har också funnits där för mig när jag behövt det. Och jag vet att bråkar någon med mig så är det bara att bussa dig på personen, du kan skrämma slag på vem som helst när du blir förbannad. Och du gillar att äta precis som jag ;) Vi kommer att vara vänner hela livet!

Och sen har jag en drös med favoriter, som jag inte träffar lika ofta, men som jag tycker jättemycket om och önskar att vi får tillfälle att träffas oftare. Ni vet vilka ni är!

Och sen har jag fått äran att lära känna nya människor sen jag träffade Samuel och flyttade.
Mikkiz - bästa svägerskan som går att få.
Anders - han har lika störd humor som jag.
Michaela - hon är som jag. Vi tänker på precis samma sätt.
Johan - han kan allt. Baka bullar och flyga helikoptrar.
Oliver - min yngsta favorit.


TACK för att ni förgyller mitt liv!


Nu ska jag mysa i soffan med mitt fyrbenta hjärta innan min kärlek kommer. Han kommer hit ikväll för att han saknar mig. Jag blir crybaby hela tiden!


( http://www.snyggareblogg.se )

Jag ska börja med att skriva att det gick väldigt bra igår hos veterinären.
Jag grät när jag gick in genom dörren och hade svårt att prata med dom där inne, men dom var snälla och förstående.
Vi fick ett eget rum och Max fick ett täcke. En sköterska där berättade för mig hur det skulle gå till och sen kom veterinären. Max stod med frambenen på mina axlar och "kramade" mig när han fick första sprutan. Lille vän vad det gjorde ont i mig då.
Efter första sprutan gick han mest omkring. Bakbenen började att släpa först. Sen blev han mer och mer vinglig och jag försökte få honom att lugna sig, men det är Max vi talar om, han kan inte vara lugn.
Sköterskan kom in efter fem minuter och lyfte upp honom på bordet och försökte få honom att ligga ner, men han stretade emot så hon hämtade veterinären som gav honom en till spruta.
Han förlorade medvetandet efter den sprutan, men hjärtat slog fortfarande.
Efter tio minuter så kom jag och veterinären överens om en injektion direkt i hjärtat. Max var inte vid medvetande längre så han kände inte den såklart, annars hade jag aldrig gett honom det.
Jag tittade inte när sprutan togs. Det kändes för jobbigt.

Sen såg jag i Max ena öga att han dog för dom blev alldeles tomma.

Jag fick vara kvar hur länge jag ville ensam med honom för att säga hejdå. Jag behövde inte vara där speciellt länge, för jag hade klappat honom, snorat i hans päls och hållt hans tassar så mycket så jag kände mig redo att gå.

Det var jobbigt, men jag ångrar inte att jag var med. Det gick så stillsamt till och det tog inte så lång tid.
Jag vet att han har det bättre nu.



När Samuel var i affären efteråt gick han runt med en gurka i korgen, till Leo, och kunde inte riktigt komma på vad han skulle köpa för mat...
Jag är glad att jag har en pojkvän som kan visa känslor iallafall.
Tack hjärtat för att du körde oss.


Inatt sov vi alla tre i sängen. Det var mysigt, men ovant eftersom att jag aldrig sovit med katterna i sängen. Dörren till mitt sovrum har alltid varit stängd.
Han är väldigt kelig här hemma så han kanske undrar vad som hänt.
Jag har asont i hela kroppen idag, säkert för att jag gått på helspänn ett tag.


Idag ska jag vara inomhus hela dagen och fixa lite och klappa katten.
Jag önskar att Samuel var hemma också. Jag är Samuel sjuk!

Jag har en klump i halsen och i bröstet...Ångesten åker upp och ner....
Jag hade tänkt att inte gråta förrän hos veterinären, men så var jag in på syrrans blogg och såg vad hon skrivit och då var det kört...
Transportburen är inplockad och jag dör lite när jag tänker på att om två timmar ska vi åka...

Fy f*an vad jobbigt det här är....

Jag vet att det är rätt beslut, men skit alltså...

Men jag står fast vid vad jag tänkt, jag ska sitta med honom till han somnar...Jag hoppas att han somnar med ögonen slutna...annars kanske jag kan få honom att blunda innan han tar sista andetaget. Jag vill inte att han ska ligga och titta med döda ögon sen...

Jag undrar hur det känns, och hur det märks, när han är borta.

I mitt liv som jag levt hittills är det här det allra jobbigaste jag varit med om. Och då har jag varit med om mycket skit.

Okej nu ser jag ingenting för alla tårar.

Imorgon blir Max en änglakisse på kvällen. Vi fick en tid när jag ringde idag.

Jag har bestämt mig för att jag ska vara med när han somnar in. Jag tänkte först att jag inte klarar av det, men så tänkte jag på honom. Att han inte ska behöva vara ensam när han somnar in.
Jag frågade idag hur det går till och känner mig lugn med det.
Samuel har redan berättat att han stannar i bilen ;) Jag är bara glad att han kör oss, även fast det bara är en gata bort, men jag klarar inte att gå dit med buren och gå hem med en tom bur.
Det är bättre att gråta i bilen är gående på gatan.

När jag tittar på honom så gör det ont i hjärtat. Jag börjar gråta om och om igen.
Det är så jobbigt, men det måste bli så här...Han mår inte bra och jag mår inte bra av att få saker förstörda och bli fräst åt...och biten...
Det ska bli skönt att kunna komma hem utan att bli ledsen och förbannad när mina saker ligger söndertuggade överallt.
Och skönt att slippa ha en påse på dörren till posten som kommer...

Jag är bara orolig för hur Leo ska reagera. Jag antar att han kommer att gå och leta efter honom och ropa efter honom.
Jag hoppas att vi kommer över det ganska fort...
Jag vet att det blir bättre för Leo sen också när jag och Samuel flyttar ihop. Då är det alltid någon hemma på kvällarna.
Jag hoppas att han klarar av att vara ensamkatt. Max tar väldigt mycket uppmärksamhet och då går gärna Leo undan så han kanske blir glad när han får mer plats? Vi får se....

På Onsdag är jag ledig och kan vara hemma hela dagen och på Torsdag ska Emma jobba halva mitt pass så att jag kan åka hem och inte behöva vara borta 14 timmar...
TACK Emma det betyder så mycket för mig!
På Fredag får Samuel kolla till honom när han slutar jobbet och sen hela helgen är jag ju ledig.


Jag undrar bara hur det ser ut när någon dör. Om själen försvinner från ögonen när sista andetaget tas?
Jag hoppas att han kan somna i mitt knä eller iallafall lutad mot min arm eller så...
Lille Max...
Han får busa med alla andra ängladjur och Frida i himlen.

Igår när jag kom hem möttes jag av att alla viktiga papper en människa äger låg söndertuggade i vardagsrummet. Max har på något vis fått ut tidskriftssamlaren från bokhyllan.
Idag när jag kom hem hade han rivit ut en pärm och han låg på soffan och fräste åt mig när jag kom in i rummet.
Så nu går inte det här längre.
Han måste få ett nytt hem.
Jag ska försöka att hitta någon på landet som vill ha honom. Så han får vara ute och tugga sönder saker bäst han vill.
Jag orkar inte längre.
Jag vill inte ha en plastpåse fasttejpad på dörren som posten ramlar ner i för att katten annars tuggar sönder det.
Jag vill inte ha kuddar som skydd vid min bokhylla för att han inte ska komma åt mina papper.
Jag vill inte att han ska bita människor.
Jag vill inte att han ska fräsa åt mig när jag rör mig i lägenheten.

Jag vill kunna ha papper framme och inte behöva börja gråta nästan varje dag jag kommer hem för att någonting har förstörts.
Jag köpte honom som sällskap till min äldsta katt, så jag vet inte hur jag ska lösa sällskapet, men det löser jag.

Jag är ledsen för det är en mysig och kelig katt annars. Han vill ligga nära och spinner jättehögt, men det blir för mycket negativ energi hela tiden.
Det här är inget nyttt påfund utan han har varit så här sen han var kattunge.

Jag vill att han ska få ett nytt hem för jag vill inte behöva avliva honom.

Helger springer alltid förbi. Jag hinner inte ta ett djupt andetag förrän den är över känns det som
Nästa helg, största reshelgen på SJ, så jobbar jag, men sen jobbar jag inte en enda helg till i November. SKÖNT!

Den här helgen har varit jättebra.
I Fredags käkade jag och Samuel hemma hos mig och så sov vi där.
I Lördags lagades det lunch och sen körde Samuel mig till tåget för jag skulle till Örebro för att gå på SEKOfesten.
Det kändes skitjobbigt att åka ifrån honom, öven fast det bara skulle vara för 24 timmar. Jättemärklig känsla. Jag saknade honom så fort jag vinkat till honom från tågfönstret.

Jag klev av tåget på Örebrocentral och gick hem till Emma. Där väntade vi in Mathilda och sen korkade vi upp bubblet. Efter en liten stund kom även Tina. Jätteroligt att hon kom.
Vi hade det jätteroligt innan vi pallrade oss iväg till Liquid där vi träffade massor av kollegor.
Jag hade en jättebra kväll, jag var på riktigt bra humör och alla andra var också på bra humör.
Tack Christer för att du följde mig hem till Emma. Man ska inte gå hem ensam när det är mörkt.

Nu blir det att ladda för julbordet ;)

Jag och Emma låg i soffan halva söndagen och mådde väl sådär, men det var mysigt ändå. Vi dummade oss med kamera och pratade och skrattade. Sen blev jag bakis vid typ 12...nyktrade väl till då ;)

Världens bästa pojkvän hämtade mig vid tåget och så åkte vi och handlade så vi kunde laga mat och handla godsaker till kvällen.
Vi skulle egentligen ut till Mikkiz och Anders, men vi var sega båda två och klockan blev mycket innan vi hade ätit och så, men vi ska åka ut dit snart.

Den här veckan består mest av överliggningar. Närmare bestämt 3 stycken...SUCK! Jag vill sova hemma, bredvid Samuel.
Men men, det går bra, det vet jag ju.
Jag önskar bara att helger har en till dag så att jag kan få rå om Samuel lite mer.
Kärleken till honom djupnar hela tiden...Det är fantastiskt underbart att få uppleva det.

Nu måste jag skiljas från mina rosa mjukisbyxor med vita prickar och ta mig till affären...