youneedahero

Det blir inte så mycket bloggande eller tid framför en dator överhuvudtaget just nu. Dels för att tiden inte riktigt finns och sen är jag inte så sugen heller på att sitta framför datorn.

Idag fyller Noa två veckor. Vi har redan haft honom i två veckor :) Nu när jag håller på att skriva ett blogginlägg så är klockan snart 18. Vid den tiden för två veckor sen förbereddes jag för att få ett kejsarsnitt.

Noa har haft det lite jobbigt medan hans små tarmar krånglat. I Torsdags skrek han otröstligt hela dagen och det gjorde mig helt förtvivlad. På kvällen så ringde jag till 1177 och rådfrågade dom.
Sjuksköterskan som jag pratade med hade tillfälle att rådfråga personal på barnakuten och dom trodde att Noa var för glupsk. Att han åt för ofta och fick i sig mycket luft varje gång.
Vi har ni kört med magdroppar, Miniform och så äter han mer regelbundet och ungefär var tredje timme och jag vet inte vilken del i det hela som hjälpt men han har inte skrikit sådär sen dess.
Väldigt skönt då det är hemskt att inte kunna hjälpa sitt lilla hjärta.

Annars så mår jag bra. Jag var iväg i Onsdags och tog bort mina häftklamrar på magen och efter det kunde jag röra mig mycket bättre. Jag känner av snittet ibland, i vissa rörelser, men det är ingenting som stör.

Det är jättemysigt att ha en liten familj och allting funkar bra. Vi börjar att få in lite rutiner och sådär.

Idag var mamma här och hälsade på. Samuel jobbade mellan 10 och 16:30 och jag blev bortskämd hela dagen. Vi gick och köpte varsin semla, mamma lagade mat, dammsög och satt med Noa och mös så jag fick sova. Jag sa till mamma att väcka mig efter en timma men hon väckte mig efter 1 ½ ;) Det var snällt då jag bara sovit fyra timmar inatt.

Det är skönt att komma ut och få lite frisk luft varje dag när sömnen uteblir och man ser halvdöd ut.

På Onsdag kommer Emma och hälsar på. Jag har tid för Noa på BVC klockan 10 och då blir det lagom att möta Emma vid tåget och gå dit efter det. Noa hade tid idag egentligen men hon vi skulle till var sjuk idag.

På Lördag ska vi till Örebro hela familjen =)

Jag har sammanfattat en förlossningsberättelse. Jag kommer att få gå igenom min journal med min barnmorska längre fram, men jag minns ganska tydligt ändå hur timmarna på förlossningen var:

Jag fick min första värk 23:30 i Söndags kväll, 12/2. Klockan 01:30 gick jag upp och började att klocka värkarna. Jag var ganska förvånad över att nästan alla värkar kom med sex minuters mellanrum. Regelbundna värkar direkt.

Jag skickade iväg Samuel till jobbet och vi kom överens om att jag hör av mig när han behöver komma hem. Jag kände mig väldigt trygg med min andning och kände att jag jobbade bäst ensam.

Vid elva kom Samuel hem. Då hade min slempropp och vattnet gått och på förlossningen undrade dom varför jag fortfarande var hemma ha ha =) Jag ville inte bli hemskickad ;)

Vi kom till förlossningen strax efter klockan 12 och utanför bilen gick resten av mitt vatten. REJÄLT! Jag bara skrattade. Det plaskade i skorna =)
När vi ringt på dörren till förlossningen och fått komma in så skrev vi upp vårat regnummer på bilen på en tavla så vi inte skulle få böter.
När jag skulle börja gå till ett rum så hade jag lämnat en vattenpöl efter mig haha =) Jag och Samuel skrattade.

Jag fick byta om och blev kopplad till en CTG maskin som mätte värkar och bebisens hjärtljud.

Jag blev undersökt och hade öppnat mig nästan 6 cm. Bra jobbat hemma!

Lustgasen funkade inte, eller den funkade litegrann med inte som jag ville. Jag fick en EDA, en ryggmärgsbedövning. Den tog inte och värkarna gjorde verkligen SKITONT vid det här laget. Som tur är så var narkosläkaren kvar på förlossningen så efter ett tag las en ny EDA. Jag minns att jag andades in i syrgasmasken som Samuel fick hjälpa mig med eftersom jag var tvungen att ligga blixtstilla. På utandningen minns jag att jag några gånger vrålade AJ och några gånger vrålade jag bara i masken. Skönt att få låta lite. Samuel har sagt i efterhand att han tycker jag skötte mig bra och gjorde inte alls mycket ljud.

Tillslut hjälpte EDA:n och när värkarna kom kände jag bara ett tryck neråt vid värktoppen. Tjejen som hjälpte mig tyckte att det var konstigt att jag kände ett så pass kraftigt tryck som jag gjorde då man normalt sett känner ett tryck men inte så som jag gjorde.

Jag satt på en pilatesboll och lutade mig mot sängen och kunde mellan värkarna nästan somna.
Samuel gav mig nyponsoppa och banan emellanåt.

Efter ett tag började personalen fundera lite väl mycket på bebisens hjärtljud som gick ner vid varje värk men som kom igång direkt efteråt. Det började att talas om andra utvägar för förlossning, sugklocka eller kejsarsnitt.
Jag blev lite nervös men blev lugnad av världens bästa personal.

Samuel blev ivägskickad för att äta för att orka och jag hade personal hos mig hela tiden. Jag ville gå upp och kissa men när jag reste mig sjönk bebisen hjärtljud direkt så jag blev omkullknuffad i sängen. Då blev jag lite orolig.
Det togs prov från bebisens huvud som fick personalen att ta det definitiva beslutet att snitta mig för bebisens skull.

Samuel kom tillbaka från matstunden och fann mig i gynställning med läkare mellan benen och en massa grejer som dom körde in och rotade runt med. Jag kände ingenting, jag tänkte bara på bebisen.

Narkosläkaren kom in och frågade mig frågor och sen maxdoserade dom min EDA för att göra mig redo för att snittas. Jag ville inte bli sövd och är glad att jag fick vraa vaken. Hela tiden satt gulliga tjejen ( tror hon heter Rebecca ) och sa att jag inte ska vara orolig, det kommer gå bra och att dom gör detta för bebisens skull.

In på operation, fläktes ut på en bår och helt plötsligt kände jag inte nederdelen av min kropp.
Otroligt märkligt att veta att dom sliter och drar men jag känner ingenting.
Tillslut "känner" jag ett "plopp" och så är han ute.
Jag ropar och frågar om han är ute, jag frågar Samuel varför han inte gråter och då hör jag det mest underbara ljud jag någonsin hört nämligen min sons skrik.
Då börjar jag storgråta!
Gråter ännu mer när jag får se min underbara prins, visserligen upp och ner men han är så fin! Stora ögon som tittar på mig. Jag undrade vems ögon han fått då varken jag eller Samuel har stora ögon.
Vi hade bestämt namn innan men valde att inte berätta det för fler än familjen.
Våran son var helt klart en Noa.

Samuel fick följa med personalen ut med Noa och klippa resten av navelsträngen och vara med när dom undersökte honom.
Medan dom var borta satt det alltid någon och pratade med mig medan jag blev ihopsydd. Jag kände mig hela tiden väldigt trygg.
Samuel kom tillbaka med våran son och jag fick titta mer på honom. Han var 55 cm lång och vägde 3250 gram och hade ett huvudmått på 34 cm.

Jag blev skickad till uppvaket och Samuel fick ta hand om våran bebis under tiden. Samuel hade fått fika som alla nyblivna föräldrar får och så hade han fått sätta en blå nål på månaden Februari på tavlan som dom har på förlossningen =)

Jag blev rörlig i kroppen igen väldigt snabbt så jag behövde inte ligga på uppvaket så länge utan fick komma till BB dit även Samuel och Noa kom.
Jag fick äntligen hålla våran minibebis och amma för första gången.

I och med att jag blev snittad så fick Samuel sköta om Noa mest det första dygnet. Jag hade väldigt ont och fick morfin som jag inte alls gillade då jag blev väldigt snurrig. Jag fick en halv dos en gång och det var bättre men sen valde jag att bara få Alvedon och Ibumetin istället.

Samuel sov kvar första natten och tredje natten skulle han först inte få sova kvar pga platsbrist men som tur var så fick han det ändå.

Vi åkte hem från BB på Torsdagen och det var lite nervöst men så himla skönt att komma hem.

Nu håller Noa på att anpassa sig till livet utanför magen med dygnsrytm och mage som ska fungera så sömnen är ju lite sisådär men det hör till. Det blir mer och mer rutiner så småningom.

Jag lever i en bubbla känns det som och omvärlden bryr jag mig inte så mycket om. Jag älskar att vara hemma med min fina familj och jag och Samuel hjälps åt så bra med allting. Vi har verkligen funnit våra roller som föräldrar.
Samuel och Noa är det absolut bästa som har hänt mig och jag är så enormt tacksam och lycklig över att Samuel ville ge mig den familjen som jag alltid har velat ha.

Det är verkligen nu som livet börjar på riktigt, det känns i hela kroppen.

Då var jag inne i vecka 42. Suck!
Jag önskar att det var imorgon som jag ska till min barnmorska men det är inte förrän på Tisdag. Jag har knappt känt av några förvärkar eller sammandragningar så jag tror inte att det hänt något mer "där nere" men vill ändå bli undersökt.

Efter frukosten här hemma så städade vi och efter att ha varit i affären så var det trevligt att komma hem till ett nystädat hem. Men det flyger redan runt katthår. Kul.

Inatt och natten innan låg jag vaken och var alldeles klarvaken. Precis som om jag låg och väntade bara. Ingenting händer i magen...envis bebis.

Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på resten av dagen. Det är så himla fint väder ute.
Alldeles snart blir det lunch, det är iallafall någonting att se fram emot varje dag, att få äta haha.

Snälla bebis kom nu!

Inatt vaknade jag av att det gjorde skitont i magen. Efter en stund gjorde det skitont igen och jag tänkte YES nu är det igång!
Tji fick jag, det var bara ett jäkligt starkt magknip så jag fick rusa till toa.
När jag satt på toa tänkte jag på att jag läst att en förlossning kan börja med att man blir riktigt kass i magen, men sen kom jag på att jag faktiskt brukar bli halvkass i magen när jag har feber och är snorig. Typiskt ;)

Jag vaknade upp imorse het som en kamin men ställde mig ändå i duschen och tvättade håret och allt sånt.
Samuel är ute på isen och hoppas på fisk så jag ska vila till han kommer hem.

Det var en riktigt mysig kväll igår. När Samuel kom hem från innebandyn så var han faktiskt vaken ända till kl 23. Jag minns inte ens när han senast var vaken och tittade på TV med mig en hel Fredag kväll ;) Han showade och höll låda redan när han kom hem ifrån jobbet och det fortsatte när han kom hem igen från innebandyn. Jag var så trött och seg för jag inte var riktigt kry och det utnyttjade ju han genom att vara ÄNNU jobbigare än normalt haha =) Men jag älskar verkligen när han är på det där humöret. Underbara Samuel!

Ikväll blir det att lägga sig tillrätta i soffan och hoppas på att kvällens deltävling av Melodifestivalen är bättre än den som var förra veckan.

Jag trodde förra veckan att lillen skulle vara med oss och titta ikväll men det blir kanske nästa Lördag.
Veckan har faktiskt gått fort.

Jag har börjat ställa in mig på att bli igångsatt. För mig är det " det värsta tänkbara " så det kan ju bara bli bättre om det visar sig att han vill komma ut självmant innan, men för min egen skull, för att försöka ha kontroll över en situation som skrämmer mig, så börjar jag sakta med säkert ställa in mig på att bli igångsatt.
Det är ju en vecka dit, men med tanke på hur snabbt den här veckan gick utan bebis så...

Det stör mig faktiskt mer att jag vaknade upp ännu mer förkyld än att jag gått 7 dagar över tiden. Just idag.
Jag känner mig som en påse med skit, typ.

Det var en riktigt dålig natt sömnmässigt. Det var jättesvårt att somna när jag la mig och lillen låg och hickade och buffade i magen.
Jag gick på toa vid två och när jag la mig i sängen igen var jag klarvaken och lillen hickade igen och buffade runt där inne.
Jag lyckades somna om tillslut och var helt väck när Samuels alarm drog igång. Jag somnade om mellan alla snoozningar och jag minns knappt när han var in och pussade och kramade mig hejdå.
Jag gick upp strax efter halv tio fast jag egentligen ville ligga kvar i sängen.

Det är så urbota trist att vara förkyld och jag låg igår och tänkte ut en sträcka jag skulle promenera idag, men jag tänker inte ta någon promenad idag. Jag måste samla mina krafter OM lillen skulle få för sig att komma ut.

Jag har tagit ett snack med magen. Jag har berättat att det inte är trevligt att bli igångsatt, dvs att tvinga ut honom, men han lyssnar inte på sin mamma. Än så länge.
Jag har läst om igångsättning och det slutar oftare med tång,sugklocka och akutsnitt vid igångsättningar än om förlossningen får starta naturligt.
Om vattnet har gått och man inte fått värkar och blir igångsatt är det inte lika stor risk som om förlossningen inte kommit igång det minsta av sig själv och mitt vatten är väldigt kvar i magen...
MEN som sagt, det är en vecka kvar till igångsättning.

Det är det enda min blogg handlar om, jag vet, men det är det enda som händer också. Att jag väntar.

Imorgon är det en vecka sen lillskiten var beräknad att titta ut. Jag som hade hoppats att han skulle vara med och titta på Melodifestivalen på Lördag.

Jag vaknade upp med mer halsont, täppt näsa och ett huvud som dunkade. Det är så onödigt att vara förkyld. Man blir ju bara seg och trött.

Jag åkte till affären i förmiddags och handlade lite ingredienser till kakan som jag nu bakat:



Jag trodde först att kakan blev alldeles för platt men när jag skar upp den i bitar så var den ju alldeles lagom. Glasyren jag först skulle göra blev dessvärre inte alls bra så jag gjorde en ny, ett säkert kort som jag vet blir bra till kakor. Ljusa kärleksmums.
Imorgon kanske jag ger mig på att göra riktiga kärleksmums. Eller så gör jag dom en annan dag.
En tom låda med skumtomtar är nu fylld med kakor som jag kan bjuda på när bebisen kommit och vi får besök här hemma.

Idag är jag glad för Emmas skull att en pusselbit verkar ha fallit på plats och jag kunde i den vevan beställa en cheesecake ;) Nu ordnar sig snart resten också för fröken Öhlund.

Jag tog ett par bilder på mig förut. Ursäkta tröttfejjan och kolla in fettvalken på ryggen he he:



40 + 5 idag.
Om jag ändå kunde veta hur länge jag ska behöva gå med den här stora magen. Jag älskar magen, men jag är trött på den. Jag vill träffa den lille som bor inne i magen och som verkar alldeles för nöjd med att vara där inne.
Det kanske blir en Alla hjärtans dag bebis.

Idag saknar jag faktiskt Samuel här hemma. Jag vill retas och kramas med honom. Han har varit jättetrött hela den här veckan stackarn. Det är tydligen fler på hans jobb som är trötta.
Imorgon är det Fredag och då slutar han tidigare. Jag har sagt åt honom att han får åka och fiska om han vill någon dag i helgen. Jag får ringa efter honom om det skulle dra igång här hemma.
Det är ju bara jobbigt att se honom vanka av och an här hemma och vara jättesugen på att fiska haha.
Han behöver inte sitta här hemma och passa på mig, jag kan ringa som sagt om det drar igång medan han är ute.
Jag riktigt LÄNGTAR efter att få ringa det där samtalet till honom när det är dags. Men det verkar ju dröja!

Nu ska jag vila mig en stund. Det känns att jag inte är riktigt hundra i snoken och jag har faktiskt hållt igång sen halv tio så nu får jag unna mig en vilopaus =)

Känsliga läsare ska inte läsa nu ;)

Min barnmorska log medlidsamt när vi träffades idag. Vi som hade bestämt att jag skulle ha fött fisungen!
Vi pratade lite först om hur det känns och sådär. Jag berättade om mitt humör och det är ju helt normalt vilket jag visste sen innan, men alltid skönt att höra att det är så för de flesta.
Mitt beräknade förlossningsdatum har ju passerat nu med 5 dagar men man räknas ändå inte som att man gått över tiden förrän man passerat v 42. Då blir jag igångsatt.
Hon erbjöd sig själv att undersöka mig om jag ville och det ville jag ju. Hon kände att livmodertappen var mjuk men hade bara åkt ner litegrann så hon fick bara in en fingertopp och kunde inte göra någon hinnsvepning.
Bebisen skruvade på huvudet när hon kände berättade hon =) Han drog iallafall inte tillbaka huvudet under undersökningen och det var bra.
Jag vet inte vad hon grundade det på men hon sa till mig idag att min kropp kommer att svara fint på värkarna när dom väl drar igång.
Bebisen hade vuxit knappt en cm till och hans hjärtljud var fina. Det går ingen nöd på honom där inne inte ;)
Hon sa att det inte är någon jättebebis där inne iallafall.

På Tisdag, på självaste Alla hjärtans dag, så har jag en tid nästa gång om jag inte fött. Jag DÖR om jag måste vänta en dag till känns det som ;) Har jag inte fött då så kommer jag få ett nummer dit jag ska ringa för att diskutera igångsättning och som alla vet så vill jag inte tvinga igång någonting så jag HOPPAS att det startar av sig själv.

Det finns ingenting som jag själv kan göra för att det ska starta. Ingen vet ändå vad det är som startar förlossningen så en massa knep kan man ju ta till bara för att man inte har någonting bättre för sig känns det som.

Jag gick och tröstshoppade efter besöket. Jag köpte mig två fina armband, en knallrosa halsduk och en svart scarf med silvertrådar.
Det är ju lönlöst att köpa kläder till sig själv men accessoarer kan man köpa =)
Tjejen i butiken stod med en bebismage så vi började prata lite och hon sa att jag nog snart kommer att komma in med barnvagnen. Gulligt sagt =)

Inatt var jag uppe och kissade halv ett och sen halv sex på morgonen. Jag fick ta medicin mot halsbränna som vanligt. Störigt det där.

Jag vet att det säkert verkar som att jag bara latar mig dagarna igenom, men så är det faktiskt inte. Jag brukar se till att göra saker, men idag vill jag faktiskt bara vara. Jag vill skrota här hemma och vila. Försöka att inte tänka så mycket på när förlossningen ska starta utan tänka på någonting annat. Jag kanske tom sover en stund på eftermiddagen bara för att jag KAN.

Jag saknar mina kompisar men känner mig så fruktansvärt trälig i humöret så jag tillför ingenting om jag skulle träffa dom.
Jag blir lite stressad av sms, samtal och FB eftersom det är så många som undrar om jag fött. Jag förstår att alla vill väl och jag uppskattar det men jag blir ändå lite stressad.

Klockan nio imorse satte jag mig i bilen och åkte mot Örebro. Jag kom fram alldeles lagom till mamma var färdig med jobbmötet och jag drog med henne till IKEA en snabbis. Blev varsin korv och så delade vi på en dricka när vi var klara. 13 kronor och fri påfyllning av dricka =)
Efter det åkte vi hemåt och fikade med pappa och sen tog jag och mamma en promenad med Rocco. Jätteskönt att gå och härligt med frisk luft och röda kinder.
Vid halv två blev jag bjuden på lunch, kalops, och mormor och morfar kom också och åt.
Jag kom hem hit strax efter klockan 15.
Väldigt skönt att komma hemifrån ett par timmar och idag har jag inte känt mig grinfärdig eller arg.

Imorgon blir det besök hos barnmorskan på förmiddagen. Jag ska be om en undersökning och hoppas på att "det ser bra ut".
Igår kväll hade jag förvärkar en timme innan jag somnade och jag hoppades innerligt att det skulle dra igång, men nej. Idag har jag molvärk i svanken men inget mer än det. Envisa unge!
Jag är rädd att han ska bli så himla stor så att det blir jobbigare än normalt vid förlossningen. Och jag tycker inte om tanken på att bli igångsatt med mediciner. Jag tror på det naturliga och ja som sagt det skrämmer mig lite att bli igångsatt så jag hoppas verkligen att han kommer ut av sig själv...
Jag har halsbränna 24 timmar om dygnet nu och det är så jäkla vidrigt!

Jag ska snart börja med maten och invänta Samuel. Jag blir alltid lika glad när han kommer hem från jobbet.

Usch vilket dåligt humör jag är på idag. Jag är trött och känner mig bara som en stor klump!

Imorgon är det Tisdag och fullmåne vilket brukar starta förlossningar enligt skrock. Jag hoppas på det.
Både jag och Samuel tror på imorgon ( det var igår innan jag läste det om fullmåne ) Samuels andra alternativ är på Onsdag och jag har sagt på Fredag.
Det var otroligt mysigt här hemma igår. Samuel var hur kärleksfull och mysig som helst och jag njöt av alla kramar och pussar som jag fick utav honom.

Idag ska han vara glad att han är på jobbet och slipper umgås med mig ;)

Jag har varit ute och gått i solen och köpt mig semlor ( tvåpack i affären ) för det tyckte Ewy att jag skulle göra så skulle jag nog bli glad. Jag ska äta en om en stund och se om det fungerar.
Jag ska dra en repa med dammsugaren och ta itu med disken och sen ska jag lägga mig i sängen ett tag och vila. Jag skulle vilja somna, i sådär en halvtimme, för ibland vaknar jag upp med ett annat humör efter en kort sovstund.

Imorgon ska jag åka till Örebro och träffa mamma. Jag står inte ut att vara här hemma och vanka av och an. Jag hoppas att en tur till Örebro kan få fart på lillskiten i magen.

Samtal, sms och mail med frågor om bebisen kommit trillar in hela tiden...

Nähä ingen skitunge inatt heller.

När jag ska göra någonting som jag tycker är jobbigt, tex gå till tandläkaren och laga en tand, så förbereder jag mig mentalt på det utsatta datumet.
Nu vet ju jag att det är få bebisar som kommer på utsatt datum, men det blir liksom "fel" i min tränade hjärna att 3 Februari har dragit förbi.
Nu kan jag istället känna nervositet för nu vet jag verkligen inte när det kan dra igång. Jag kan känna ibland "herregud vad har jag gjort? Vad ska jag utsättas för?!"
Ju fler dagar som går, ja jag vet än så länge bara 2 dagar men det spelar ingen roll, så hinner jag ju ångra mig mer ;)

Jag funderar på smärtan. Hur den smärtan kommer att kännas.
Det finns några smärtor som jag vet är hemska: migrän, tandvärk, halsböld och bihåleinflammation. Och den värsta av allt, att känna smärta på insidan, en smärta som inte är fysisk.
Jag brukar bli tyst och vill inte prata när jag har ont.

Igår var vi till Västerås och tittade i lite affärer. Ingenting hände efter det. Det mest spännande var att mitt blodsocker blev lågt så att jag blev yr i huvudet och skakig.
Jag var inte alls på humör igår. Jag kände mig nedstämd och trött.

Idag känns det lättare i sinnet. Samuel började att retas imorse direkt när han slog upp ögonen och jag låtsades att jag var på väg att få ett nervöst gråt-sammanbrott här hemma och härjade runt halvnaken och showade så vi skrattade ihop.

Jag sa till Samuel förut att vi ska bädda spjälsängen idag för bebisen kanske känner på sig att hans säng inte är bäddad och det är därför han inte vill komma ut haha =)
Babyskyddet är på plats i bilen och det kändes konstigt att åka runt med en tom stol igår =)

Melodifestivalen var ju ingen höjdare igår. Loreen var bra, hon sjunger verkligen bra, men resten...usch!

Idag vet jag inte vad vi ska hitta på. Veckohandla och dona lite här hemma kanske. Jag röstar på att pussas och kramas mycket ;)

20 minus i gårkväll när vi la oss och bara 9 minus idag. Sommarvärme!

Idag har jag varit på Systembolaget. Det kändes inte bra att gå in där med tjockismagen. Jag tänkte att folk är ju så trångsynta så dom tror ju att jag ska handla till mig själv.
Men det skulle jag givetvis inte.
Nej jag ska överraska min älskade sambo med några öl i kylen när han kommer hem ifrån jobbet. Samuel brukar ta en Fredagsöl när han kommer hem ifrån jobbet. Lite sådär pusta ut, slappna av och nu är det helg.
Men förra Fredagen vågade han inte göra det, med risk för att jag skulle föda barn, vilket jag påpekade inte skulle hända, men ändå, han är ordentlig och vill kunna köra oss till BB.
Men eftersom att det inte kommer att komma någon bebis idag på den beräknade dagen så vill jag att han ska kunna ta sig en öl när han kommer hem idag =)
Han har så mycket att göra på jobbet och förtjänar att få koppla av ordentligt =)
Jag hoppas att han blir glad =)
Jag saknar att ta en Fredagsöl med honom. Det var mysigt att göra det. Jag har inte druckit en droppe sen Valborgsmässoafton. Vad längesen =) Men jag är inte sugen alls faktiskt.

Iallafall, inne på Systembolaget så tittade han i kassan ganska mycket på mig när jag betalade men han frågade inte om leg. Sen när jag bad om kvittot ( som jag alltid gör vad jag än handlar för det är en fixidè jag har haha ) så sa han: Du har du legitimation?
Jag log och visade mitt leg och då sa han: - Du ser så ung ut så jag var tvungen att fråga. Trevlig helg!
Jag ville kasta mig över rullbandet och ge honom en puss för att han tyckte att jag, 28 år gammal och gravidsvullen såg ung ut.
Men jag höll mig och sa att jag blev glad över att få visa leg och önskade honom en trevlig helg.
Haha han har gjort min dag!

Jag råkade köpa lite bebiskläder när jag var inne på H&M...

Ikväll ska vi fira Samuels pappa som fyller år. Vi ska dit till klockan 19. Innan det så kommer Mikkiz och Anders förbi oss en sväng och tittar på lägenheten. Dom har inte varit här och sett hur vi fått det. Galet!
Får se hur Leo reagerar på Nellie, som är liten. Spännande =)

Busen i magen har lagt sig så att det är jobbigt att sitta upp och böja sig fram är riktigt svårt. Igår hade jag ju väldigt mycket sammandragningar men idag är det lugnt hittills.
Hoppas att han kommer ut snarast så det inte är någon jäkla tonåring jag ska klämma ut haha =)

Jag hittade den här bilden på FB. Det är något konstigt med den, kan ni se vad?



( ser ni inte så titta bakom kudden längst ner till vänster hehe )


Imorse gick jag upp strax efter att Samuel åkt till jobbet. Jag var klar i huvudet och hungrig. Det går ju inte att somna om när man är hungrig.
Dock är jag väldigt trött nu så jag funderar på att äta lunch och sen sova en stund. Det räcker med en timme eller något sånt.
Några kvällar nu har jag somnat ganska fort och det är skönt. Jag har fått gå upp på toa strax innan två men sen lyckats att somna om ganska snabbt.

Jag gick ner till Hemköp på stan och handlade lite för en stund sen. Lite frukt och keso och sånt där. Det var kallt ute men efter att ha gått i fem minuter så svettades jag i vanlig iordning.
Jag har ont i lederna idag för mina fingrar är så svullna. Det är svårt att böja fingrarna och greppa saker.
Magen är hård nästan hela tiden idag.
Om lillen vill komma ut inom den närmsta tiden så kommer det att vara kallt när han kommer. Det ska tydligen vara ganska många minusgrader ett tag nu. Det gör ingenting det är så skönt med sån luft tycker jag.

Nehej lite lunch på det här och sen en powernap.

Ewy tyckte att jag var galen som inte hade vantar på mig när jag kom gåendes i minusgraderna idag ha ha =) Jag tyckte det var underbart att kyla ner mina svullna händer.
Jag tog en promenad i elljusspåret idag med Ewy, Mikkiz, Nellie och Jasper. Skönt att gå i skogen!
Sen gick vi hem till Ewy och drack lite kaffe och umgicks och vips så hade drygt tre timmar gått =) Härligt!

Nu stretar det och ilar i ljumskarna på mig. Bra! Jag kanske tar en skogspromenad imorgon också.
Samuel sa igår att han tror att bebisen kommer en helg och då får det bli till helgen som kommer för jag vill inte vänta till nästa helg. Jag tror att han kommer nästa vecka.

Jag håller på och gör iordning mat och jag är riktigt hungrig. Det blev ett för långt glapp mellan måltiderna idag så imorgon får jag sköta det bättre.

Jag längtar lite efter Samuel faktiskt så det ska bli skönt att han snart kommer hem. Jag behöver lite Samuel kramar.

Spännande dag va? Ha ha ;)